Båda växer vilt här, och jag föredrar helt klart olvonet. De två är helt väsensskilda, man skulle kunna säga att olvonet känns mycket mera "kvalitet". Druvflädern växer fort och kommer överallt där fåglarna sår fröna, men buskarna blir ofta fula och fryser gärna tillbaka i topparna på vintern, de verkar inte ens kunna avhärda ordentligt på hösten. Veden är mjuk, nästan örtartad och hela busken har en känsla av ogräs. Men de är väldigt frodiga och fina och pryder ändå sin plats där de hamnar. Olvonet är vedartad på ett helt annat vis, fryser aldrig tillbaka, tål torka, sol, skugga, har fräscha gröna löv med en snygg grön färg. En helt fantastisk höstfärg och blomingen är snyggare än druvfläderns, dock har väll den senare något snyggare bär och framför allt kommer de tidigare på säsongen. Vissa hävdar att olvon drar till sig bladlus, men jag har aldrig haft några så jag vet inte hur sant det är. En fördel med druvflädern är att den slår ut extremt tidigt på våren, olvonet är också tidig men inte så tidig som druvflädern.
|