Medlem i svenska kyrkan? Alternativ

[Klint]

Läste i en tråd om kyrkovalet att en del inte är medlemmart i svenska kyrkan.
Jag är inte medlem gick ur för några år sen.Varför gick jag ur? Ja jag tror inte på gud,och hade fått rådet av en som tittade lite på min ekonomi med anledning av pensionförsäkringar. Min då ganska nyblivna sambo var heller inte medlem och jag tänkte väl som så om jag nu inte är religös varför ska jag betala flera hundra till kyrkan,de har ju en massa skog så det går ingen nöd på dem.
Men jag funderar på det där ibland.Jag har mist flera nästående och alla har haft kyrklig begravning,jag tycker det är oerhört jobbigt med döden,har svårt för att säja -Det är livets gång. Men det är ju så fint i kyrkan,min begravning kanske inte blir fin så tänker jag ibland.
En annan tanke som jag har är att även om jag inte är troende så är tron i svenska kyrkan den som ligger mej närmast,jag menar om man går ur för att man vill tillhöra nån annan religion är det en annan sak. Jag är intresserad av hembygden och kyrkan är en viktig del i den tycker jag.Jag vill ju inte vara bidragande till att kyrkan försvinner varken som byggnad eller andra sociala uppgifter den har.
Så jag är inte med i kyrkan men funderar på frågan då och då.

Det vore intressant att höra om ni är med eller inte och hur ni resonerat.

[Monarda]

Jag funderar faktiskt på att gå ur. Ju äldre man blir ju mer funderingar kommer kring död och begravning. Jag är helt på det klara med att jag inte vill ha någon begravning; kremering och askan utströdd i Siljan är vad jag önskar. Och kanske någon som säger något vackert om mig vid tillfället.
När vår mor gick bort för några år sedan hade vi begravning i kyrkan för henne, mest av hänsyn till äldre släktingar. Men någon grav ville vi inte fjättra henne vid, utan askan fick vi tillåtelse att strö i en skogstjärn vid ett ställe där hon tillbringat sin barndom och som hon så många gånger berättat om med glädje. Min syster och jag planterade ett träd där till hennes minne och vi åker dit en gång varje sommar och "hälsar på mamma", som vi säger. Låter kanske inte klokt i mångas öron, men det känns som att hon finns där.