Motivera mig, Det ska ju vara kul med valp Alternativ

[Myosotis]

Daghundens husse har just skaffat valp så från och med nu ska jag passa två hundar. Jag är helt slut, har precis provpassat dem några timmar för första gången, hade bara träffat den lille en gång tidigare. Det regnade och han tyckte bara det var blött och kallt och otryggt och ville inte kissa, jag bar ut honom till stället där jag vill att han ska lära sig att kissa femtielva gånger. Han får vara i badrummet tills han är riktigt rumsren, för vi har heltäckningsmatta resp. springor mellan golvbrädorna så det får inte hända några olyckor. Så jag har suttit i och framför badrummet i flera timmar och varit stressad. Han åt lite och sov lite och var lite orolig ett tag, slickade sina tassar hela tiden och slickar mycket på den gamla. Gammelhunden är ju lugn som tur är så han tyr sig till henne och blir lugn han också. Han är smart så han kommer snart att fatta alla rutiner och så.
Men hjälp, jag tycker inte det är kul. Tycker synd om valpen för den känner ju säkert av det. Nu ska jag vara så där jätterolig och intressant och hojta "braaa" och "duktig" hela tiden. Hur gör man för att orka? Visst, den är söt, men jag kan ju inte sitta och stirra på honom hela dagarna för att försöka avgöra om han behöver kissa, jag måste sköta hönsen också (och jag behöver vara med dem, det är de som lugnar och tröstar mig). Jag har aldrig haft hand om en valp, jag orkar nog inte med ansvaret riktigt, vill ju inte "förstöra" honom. Jag trodde ju att han skulle sova ett tag när han varit ute och kissat och bajsat och tröttat ut sig, och att jag skulle få lite tid att vara mig själv då, men kissar han inte kan jag ju aldrig slappna av och låta honom vara ensam en stund.
Jag tar tacksamt emot tips och råd från er valperfarna, men snälla skäll inte på mig, det är tillräckligt jobbigt ändå. Jag ska försöka göra så gott jag kan.

[*Stintan*]

Det svarar jag nej på även om det kan hända nån gång ibland. Tycker också att valpen borde kollas för uvi hos veterinär. Det är inte något ägaren så tvärsäkert kan avgöra och det är ganska vanligt att valpar får det. Det känns oansvarigt på något vis att ignorera problemet.

Sen tycker jag precis som Anki att du ska prata med ägaren. Du ska inte behöva må dåligt för att han skaffat en valp.

När min hund var valp var hon med mig överallt dygnet runt . Hon var som ett plåster och följde efter mig vart jag än gick utom då jag stängde in henne i köket när jag var tvungen att gå på omläggning hos distriktssköterkan i huset bredvid. Då sov hon faktiskt lugnt i sin korg. Efter ett tag gick hon dit själv och la sig när jag plockade fram skorna men aldrig annars när jag var hemma. Eftersom jag alltid hade uppsikt över henne lärde jag mig snabbt hur hon visade signal att nu är det dags att gå ut men visst hände det olyckor inne ändå under rätt lång tid. Man ska ju inte heller gå långa promenader med små valpar så det blir ett fasligt springande ut och in bara första tiden.

Man ska veta att en valp inte klarar att kontrollera urinblåsan och hålla sig förrän den är uppåt 5-6 månader utan tränger det på så kommer det bara var den än är även om det med tiden går längre tid mellan gångerna. Så även om man är duktig och tar ut dom stup i kvarten så att inget händer inne kan man inte kalla dom för rumsrena förrän kroppsreflexerna utvecklats tillräckligt. När dom sover går funktionerna på lågvarv så därför kan dom t.ex. på natten sova ganska många timmar i sträck men vaknar dom av någon anledning så är det bråttom ut.

Förstår mycket väl att du inte klarar att passa valpen hela dagarna och det är inte rätt mot vare sig dig eller valpen att du ska känna som du gör.