Jag kan berätta min lilla historia. Någon gång på 60-talet, var kanske 11 -12 år, var jag ute i en liten by och rastade en tik (Airedaleterrier) - tiken var en ljuvlig hund, en släkting till mig var fodervärd åt henne. Hur som så lyckades hon smita, eller om jag tappade kopplet. Hon sprang i väg och försvann - jag blev förtvivlad. Efter mycket letande i den lilla byn kom hon till rätta och inget särskilt hände. Bara det att upplevelsen blev nästan som ett trauma för mig. Minns det så tydligt fortfarande, vanmakten i att se en hund som jag hade ansvar för försvinna. Så min inställning är att barn inte ska rasta hundar (men det har jag ju redan skrivit i ett annat inlägg i denna tråd).
Redigerat av gunsta: 06-10-2013, 10:02
--------------------
Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte. Kanin (Nalle Puh)
|