|
Håller helt med. Det viktigaste tycker jag är vad man har för mål med odlandet.
Jag har 120m2 som jag odlar själv, har vänner som delar på 60m2 och tycker det är jobbigt stort. Eftersom jag pendlar skulle jag nog inte hinna hålla större yta i skick. Jag tycker det är jättekul, och fokuserar på att odla grönsaker som är extra goda, svåra att få tag på eller svindyra på affären. Då räcker det gott både till att äta och att frysa in.
Vill man vara självförsörjande helt eller delvis behövs större ytor. Har sett siffror på mellan 500 och 1200m2 för att försörja en familj. Vill man bara prova att odla eller bara odla lite delikatesser så klarar man sig med mycket mindre yta.
Är man flera personer som hjälps åt så blir det lättare att sköta en odling. När man börjar är det bra att ta det i flera steg, jag odlade upp min i omgångar, först på tredje året var all yta odlad. Det är lätt att tröttna om tar i för hårt från början.
Nu under vintern är det planeringssässong. Jag har organiserat det i ett antal bäddar (1,2m x 4m) med permanenta gångar 0,5m mellan varje bädd. Jag har en karta i excel där jag pusslar för att få plats med lagom mycket av alla sorter jag vill odla. En vän använder CAD-program, en annan ett GIS-system i datorn. Papper och penna fungerar lika bra. Sen läser jag frökataloger och drömmer om nästa års odling. Planeringen är halva nöjet.
Det viktigaste är ju att man har tid att ta hand om lotten och tycker att det är roligt. Om man hela tiden känner att man ligger efter och att ogräset tar över, så brukar det inte vara så kul. Man måste ju ha tid att sitta ner och känna sig nöjd, dricka te och titta på när det växer också.
|
Lämplig storlek på odlingslott?
24-11-2013, 20:40
