Döden tänkte jag mig så.... Alternativ

[Monarda]

En vacker dikt av Bo Setterlind och en vacker tanke om livets slut. Nu blir jag lite allvarlig så här dom sista skälvande dagarna på året. Inte för att jag planerat att lägga näsan i vädret än på ett tag men jag känner att tankarna om detta eviga (?) tillstånd tränger sig på mer ju äldre jag blir. Det gick ju en serie på tv för ett tag sedan om döden men jag valde att inte se på den, det kanske var dumt. Var det någon här som såg den?
Som samhället ser ut idag med åldringsvård, eller snarare sagt brist på denna, så är ju ett åldrande där man blir beroende av andra inget att se fram emot. Min egen mor låg i tre år på ett äldreboende innan hon fick sluta sina dagar och det är en erfarenhet jag vill slippa och heller inte utsätta min son för. Det dåliga samvetet följer mig än idag över att jag inte var där tillräckligt ofta. Kanske dags att damma av den gamla ättestupan igen eller be att få bli utsatt i skogen som vargmat. Annars är ju soptunnorna tillräckligt stora, kanske också ett alternativ när det börjar närma sig. Fast vilken ska man ta.... Brännbart eller kompost?
Skämt åsido, hur tänker ni om detta oundvikliga?

[gnon49]

Får jag ett värdigt bemötande och god vård av trevliga personer så vill jag nog fortsätta trots ev. krämpor. Livsglädjen tror jag är avgörande för kropp och själ och den måste bejakas av personal med empati för människor. Om man t.ex nekas äldreboende och lever ensam med krämpor så sviker samhället enligt mig. Ett socialt liv, om än på hemmet, är nog för dom flesta bättre en en tyst välstädad lägenhet som boende. Visst har tanken kommit på seniorboende om krafterna tryter men att lämna landet för staden känns inte aktuellt än. Men visst tänker man på att man blir allt äldre och att den sk. tjocka släkten numera är ganska gles.
Men när våren kommer så är livslusten och tankarna positiva för ännu en odlarsäsong. En f.d granne flyttade till ett äldreboende förra året. Men så var han över 100 innan han lämnade sitt eget byggda hus. Det viktigaste är nog att ta tillvara dagen som den är och inte ta ut elände i förskott.