Jag lyckades krympa en hasselplanta som jag tog i gräsmattan för några år sedan. Jag använde jorden den kom ifrån, klipte in pålroten, planterade den i en liten kruka i första hand bara för att se om den klarade sig. Det gjorde den och året efter satte jag om mitt lilla träd i en flat, fyrkantíg trälåda, fortfarande med samma jord men nu klippte jag in både rötter och krona, så som jag ville att den skulle se ut, mycket riktigt började den få ett knotigt, bonsailiknande utseende året efter. Övervintrade gjorde den i ett hål i marken, precis som vilket hasselträd som helst. Jag var lite stolt över mig själv och tykte att mitt tålamod hade gett mig resultat. Genast ville jag prova med andra små plantor. I all min iver att pröva både ek, björk och hagtorn, glömde jag på sommaren bort min lilla hasselbonsai som tråkigt nog torkade och dog. JAg har lärt mig nu att bonsaier kan gå i arv i flera generationer och gräver tålamod, omtanke, och mycket envishet. Bonsai kan nog många gånger symbolisera balansen mellan styrka och svaghet, jag måste hela tiden förstå hur trädet vill leva, samtidigt hur jag vill ha trädet genom att ständigt trimma det. Nu har jag lärt mig att det mesta som förvedas eller får stam, kan man göra bonsai på. Sen är säker jorden en hel vetenskap, det ska säkert vara speciella verktyg också... ville bara berätta...
--------------------
Det finns bara ett slags framgång - att kunna leva sitt liv på sitt eget sätt
|