Tack Ruda! Absolut!
Just kärringtand (även snarlika gulvial) är
vilda blommor vars miljöer man ska vara rädd om!
Kärringtand vill ha ganska mager mark, och de magra markerna försvinner mer och mer. Och som Ruda säger, många inekter är knutna till just ärt- (och även klöver- och vicker- ) växter.
Bland sandbin, blåvingar och vitvingar finner man några. Med "knuten till" menar jag att växten används som
värdväxt, dvs
larverna växer upp på dem, på samma vis som människobarn växer upp på bröstmjölk och välling.
Inga värdväxter = ingen begbismat = inga vuxna bin eller fjärilar.
Ruda: "
Har man någon kvadratmeter kärringtand får man säkert också ett revirhävdande ullbi som patrullerar blommorna och skrämmer bort andra hanar"
Menar du småullbi då? Jag har aldrig sett några patrullerande bin runt mina kärringtänder. Och aldrig sett småullbi (de kanske finns fast jag inte känner igen dem).
Storullbi har jag däremot gott om. Och de är för härliga när de (hanarna) patrullerar sina utvalda bestånd av stinksyska, hjärtstilla, och lammöron!
De hovrar stilla i luften, flyttar sig blixtsnabbt till en annan plats och fortsätter hovra. Ser de en hona gör de ett snabbt "utfall" och parar sig med henne, för att sedan fortsätta sitt patrullerande eftert fler honor.
Andra hanar jagas bort, de får finna sina egna revir.
Eller när honorna samlar ihop ludd från lammörats mjukhåriga stjälkar och blad, och samlar ihop under magen, hophållet av benen.
Här är några bilder på storullbi. Den första visar en patrullerande hane, och den sista en hona som samlar "ludd" mellan benen, för att ta hem och bädda i sitt bo.
Redigerat av amaira: 17-01-2014, 09:57