|
Vad glad jag känner mig nu när jag läst alla era svar. Jag känner igen mig i så mycket. Inte för att allt är positivt, men det är skönt att känna att man inte är ensam i sin situation. Det stärker och gör det lite lättare.
Synd att vi (förmodligen) är så spridda i landet, annars kunde vi gott haft en klubb och riktigt gottat oss i vår gemenskap.
Har ni förresten lagt märk till att bara kvinnor svarat? Visserligen är vi säkert i majoritet på forumet, men det är nog för att många män känner sig träffade. Nu kommer det antagligen vissa svar, eller vad tror ni tjejer?
Bakgrundssorl, usch ja. När jag någon gång är ensam hemma, det är inte ofta, men då njuter jag av tystnaden. Någon enstaka gång kan jag sätta på en skiva med musik som jag njuter av, men för det mesta väljer jag tystnaden. För att inte tala om när jag någon gång varit bortrest i jobbet och haft ett hotellrum för mig själv. Det är knappt jag vill gå ut och äta med de andra, bara för den ljuvliga tystnaden på rummet. Jag har tre tonåringar hemma och alltid är det någon som har musik på, ser på tv eller spelar dataspel som låter, gärna allt på en gång. Nej, framför tystnaden. En ljuvlig sommarmorgon i sommarstugan när alla andra sover och bara fåglarna hörs. Det är något att längta efter.
Jag har länge varit halvt utbränd och jobbat halvtid och precis som flera av er så är det trädgården som är avkopplingen. Där känns inte stressen, men bara att ta fram dammsugaren utan att ens ha startat den kan ge mig hjärtklappning.
|
Jag - en typisk anti-tv-människa
09-11-2002, 21:59
