Jag känner för att lyfta fram den här tråden igen. Ja vi har "känningar" som är borta i Sydostasien. En lillebror, 13 år, till ett av våra barns klasskamrater är borta. Han står med bild i Expressen och Aftonbladet. En mamma och fru som jag haft trevlig kontakt med å jobbets vägnar är saknad. En familj som vi bott grannar med vet vi inte om de är borta eller inte.
Jag är helt uppfylld av katastrofen. Hur kommer livet att kunna fungera för det stackrarna som bor i de drabbade områdena som redan hade det svårt? Och alla barn som förlorat sina föräldrar och .....
Jag tycker att dels diskussionen om huruvida vår regeringen gör tillräckligt är absurd. Hör även på norsk TV att hemvändande berömmer svenska myndigheter och kritiserar sin egen. Det är väl bara så att de ska hittas någon syndabock när en sån här katastrof inträffar. Katastrofen som är den största i modern tid har dessutom inträffat på andra sidan jordklotet för hundan. Vad begär vi?
Trådarna här på Odla med diskussioner om hit och dit och vad som sagts och inte sagts känns minst sagt ointressanta. Åtminstone när man jämför med vad som hänt så otroligt många människor.
Ja är glad för att ni alla lever!
--------------------
Strömstad zon 3
|