CITAT (theseraphim @ 14-05-2014, 22:48)

Håller med dig, som humanist ser jag varje mord, självmord, krig osv som ett misslyckande av oss medmänniskor. Jag kanske inte gråter eller ligger sömnlös men jag är väl mer utav en grubblare som kan gå och fundera på tex hur hemskt det måste vara att fly undan krig osv vilket ger ett perspektiv hur jag se på flyktingar osv.
Samma här! Jag tror att det är viktigt att jobba på att utveckla sin empati. De flesta som t,ex, hanterar barn illa, gör det för att de av olika skäl inte klarar av uppgiften att lotsa fram barn till vuxenhet, En del har inte fått de rätta verktygen med på sin färd till vuxen, en del har misshandlats och levt med opålitliga och delvis inkapabla vuxna .Sociala myndigheter kan aldrig fullt ut kompensera för goda föräldrar, De kan inte heller alltid hitta den minst dåliga insatsen.Vi medmänniskor som finns i närheten och uppmärksammar att barn far illa, måste våga erbjuda vårt stöd, även om det inte alltid möts av himlastormande applåder. Empatiskt och utan att förstärka vårt eget ego har vi en enorm möjlighet att göra skillnad, Jag längtar till ett samhälle som bygger på människors hjälpsamhet och där hjälpandet ger lika mycket tillfredsställelse som det egennyttiga och den ibland närmast tvångsmässiga konsumtionen för eget bruk. Ingen kommer att skapa ett sådant samhälle åt os, Men vi kan var och en börja vandra den vägen,,,,