CITAT (malarmaster @ 20-04-2016, 07:09)

jag anser mig inte stå över andra men diskussionerna här blir ju aldrig om sakfrågor DÅ INGEN ÄR INSATT I DEM.Jag lägger fram kritik mot regeringen,sant men jag lämnar också oftast förslag på hur man kan göra istället.
Av någon anledning tycks ni aldrig läsa dem... Ulf
Tack för svar, kopierar in det sista, annars blir det så långa inlägg.
Jo, jag vet vilka värderingar som ligger till grund för olika ideologier och du har rätt, jag brukar inte läsa partiprogrammen, de är så tillrättalagda och snyggt formulerade men döljer mycket av de utmaningar vi har i framtiden.
När Berlinmuren föll tänkte jag att nu har mänskligheten nått en seger och aldrig mer kommer murar att byggas som låser in eller låser ut människor. Nu är Europas gränser försedda med taggtråd igen, ett av de bärande argumenten för EU´s existens var samarbete som visade sig krackelera när det behövdes.
Hur ser du som liberal på något som inkräktar så dramatiskt som taggtråd på den mänskliga friheten och EU´s oförmåga när det krisar?
Du nämner jobbtillväxt men ärligt Ulf, kan politiken skapa jobb? Eller, utifrån liberal synpunkt borde väl detta överlämnas till marknadskrafterna? Hela arbetsmarknaden är utsatt för rationaliseringar, konkurrens, effektiviseringar där mänsklig arbetskraft ersätts mer och mer av robotar. Denna kraft drivs av ständigt ökade krav på vinster och är en motkraft till jobbtillväxt. När full konkurrens råder finns det slut endast en som är bäst och billigast, gissar att det här inte står något om i partiprogrammet med det borde göra det.
Ökad tillväxt som det ekonomiska mått på framgång som alla kan utantill vid det här laget, kopplat till BNP.
Ingen politisk ideologi vågar idag ifrågasätta begreppet trots att alla vet att evig tillväxt är omöjlig. Är det inte dags att problematisera denna konstruerade mekanism, sluta föra medborgarna bakom ljuset och inleda konstruktiva samtal om hur vi skall klara vårt samhälle i framtiden. Ju tidigare vi börjar dessa samtal, desto mer förberedda är vi när vi måste omvärdera tillväxtens förmåga eller snarare oförmåga att tillgodose våra framtida behov.
"Köp mer grejer" sa Ingves när han sänkte räntan en gång till. De svenska hushållen är högt skuldsatta, vi spenderar pengar vi inte har för att hålla grytan kokande men det kan bara sluta på ett sätt. Skulderna garanteras av upptrissade bostadsvärderingar. Hur skall vi klara den utmaningen utan att hela korthuset kollapsar?
Några sakfrågor som du efterlyser.