Att avläsa och tolka sexualbrottsstatistik är inte enkelt. Man kan t.ex. inte jämföra mellan olika länder eftersom lagstiftningen skiljer sig åt ganska drastiskt om vad som är ett brott.
Sedan har vi detta med anmälningsbenägenhet. Sexualbrott har historiskt haft en låg anmälningsbenägenhet av många olika skäl. Det är bara några decennier sedan som våldtäktsoffer kunde få en fråga från domstolen om sin klädsel eller alkoholintag, underförstått var offret delvis skyldig till det inträffade. Lägg därtill bevisfrågan som alltid är komplicerad vid sexualbrottsmål eftersom det sällan finns ögonvittnen så inser man hur svårt det är för ett offer att göra en anmälan.
I Sverige har det satsats åtskilligt med upplysning och stöd till sexualbrottsoffer, inte minst genom kvinnojourernas verksamhet och massor med utbildning till berörda myndigheter. Den processen har resulterat i att anmälningar om sexualbrott ökat vilket också varit syftet.
Samtidigt har sexualbrottslagstiftningen skärpts. Från 2005 rubriceras sexuellt utnyttjande som våldtäkt, i statistiken ökar naturligtvis våldtäkter. 2013 skärps åter lagstiftningen genom att utvidga begreppet våldtäkt.
Allt detta bör man vara medveten om när man påstår saker om sexualbrott.
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/...exualbrott.html