Jag har fått barn vid tre tillfällen i tre decennier, första gången var jag 23 det var -75, sen blev det ett nytt förhållande och när jag var 36 -87 fick vi vårt gemensamma och som det var planerat enda barn. Jag hade då 12 år emellan och kände mig som en gammal mamma.
Men livet blir inte alltid som man planerat och när jag var 41 och maken skulle fylla 50 -93 fick vi ett oplanerat barn.
Jag var mycket tveksam när jag upptäckte det och vi beställde tid på Mvc för att få råd, men där bara skrattade dom och lyckönskade.
Det var ganska skönt att bli bemött så för abort fanns inte i min tankevärld, jag var mer tveksam över risker för Downs syndrom och sånt. Jag gjorde ett fostervattenprov, för att kunna förbereda mig mentalt om det skulle varit något fel.
Visst är vi 15-20 år äldre än vissa av vår dotters kompisars föräldrar men vi har också föräldrar i klassen vi är jämngamla med.
Hur det blir beror väl lite på hur man är själv också.
Jag tror inte hon missat något, vi har orkat lika mycket med henne som dom andra, och som en liten kuriosa kan jag berätta att min man nu är pensionär ( officerare går vid 60) samtidigt som vi fortfarande har barnbidrag.