Det bildas inga frön i "bollarna", det är frågan om groddknoppar, bulbiller brukar de kallas. Bulbillerna går att äta, de är genetiskt identiska med löken som bildas i jorden. Bulbillerna kan man också plantera för att snabbare föröka sin vitlökssort. Samtidigt kan man "fräscha upp" sorten genom att man undviker en del virussjukdomar som finns i själva löken. All odlad vitlök blir snabbt angripen av virus och efter ett varierande antal år blir sorterna allt svagare, om man fortsätter att använda sin egen lök till utsäde. Följden blir allt sämre skördar. Att starta odlingen av vitlök med bulbiller är en hälsoåtgärd, men det tar några år innan man får lökar av full storlek.
Det är förnuftigt att ha marktäckning på sin vitlöksodling. Vitlöken konkurrerar dåligt med ogräs, med bra täckning löser man det problemet. Man kan lägga på ordentligt tjockt med täckning, frisk vitlök kommer lätt igenom. En annan aspekt med täckning är att konservera kyla i jorden. Problemet i södra delarna av Sverige är att det numera inte blir tillräckligt lång period med kyla i jorden, vilket behövs för många vitlökstyper för att en ordentlig klyftbildning skall komma i gång. Därför täcker jag först när jorden har frusit, just för att isolera kylan i jorden. Jag använder RCW, Ramial Chipped Wood, som täckmaterial. Det är flisade tunna grenar av lövträd och buskar, som ganska snabbt bryts ned till humus. Detta täckmaterial har samtidigt löst ett annat problem. Tidigare hade jag ganska mycket angrepp av botrytis-mögel, speciellt regniga somrar, men sedan jag började använda RCW, har sjukdomen försvunnit.
|