Frågan ställdes för fjorton år sedan, men det du beskriver gällde i Sverige för mer än femtio år sedan. Jag tillhör den sista årgång som 1968 fick avlägga studentexamen med upprepade studentskrivningar och muntliga censorsförhör på själva examensdagen. Det som numera kallas ”gymnasiet” (dvs. ”gymnasieskolan”) innefattar egentligen alla nivåer, akademiska och andra, som en viss åldersgrupp förväntas klara av. Även förståndshandikappade kan ”ta studenten” efter att ha genomgått ett för dem avpassat program.
Tidigare fanns yrkesskolor, fackskolor eller lärlingsplatser, och på den tiden kunde man i regel räkna med att få jobb även utan studentexamen. Någon kanske missunnar dessa grupper att få glänsa med vita mössor (som oftast krävde en viss prestation), men det blir också svårt att jämföra med andra länder. När vi ibland skryter med att en så hög andel av befolkningen har genomgått gymnasiet, räknar vi in sådant som historiskt och internationellt absolut inte ligger på gymnasienivå.
|