|
Det är ju bra att de kämpar mot kalhyggena, men det är en kamp som inte går att vinna. Timret är så lågt värderat att det krävs extremt stora volymer och snabb och effektiv avverkning för att det skall löna sig ordentligt. Stora ytor är helt enkelt lönsammare. Dessutom är det enklare eftersom det kräver mindre kunskaper hos den som sitter i maskinen, man behöver inte fundera på vilka träd som skall sparas. Och skall man vara riktigt petig så funkar det dåligt med plockhygge i södra Sverige där det inte blir tjäle, för att maskinerna skadar rötterna på kvarlämnade träd.
Men jag funderar fortfarande på när någon skall börja kämpa mot monokulturerna. Vilken metod man använder i skogsbruket spelar inte så stor roll då man ändå satsar på de träd som har allra minst positivt att tillföra naturen, det vill säga gran. Dessutom är gran inte bra för CO2-bindande eftersom den bygger upp förna mycket långsammare än lövfällande träd. Trädstammarna ingår i ett kretslopp där de tar koldioxid från luften när de växer, och släpper tillbaka den när de till slut bränns. Det material som tillsammans med diverse mineraler bildar matjordslagret blir däremot kvar. Den koldioxiden är bunden i princip för alltid.
|
Den svenska skogen
06-12-2020, 10:01
