|
Å, sluta inte Magnolia, Sommartorparn och Birger! Intressant diskussion!
För det första om själva detaljfrågan: Jag tror inte att det är bevisat att det är skadligt att ta bort lavar heller... (Vi fattar så lite av allt mikroliv som träden lever med!) Min reaktion mot det är i första hand för att den försvaras av biologiska skäl - som om det är självklart att lav är skadlig för träden.
Och sen om den mer omfattande frågan om hur vi människor behövs för våra trädgårdsväxter och hur natur-kultur bäst samverkar i vårt trädgårdsjobb:
Det är sant att vissa växter inte klarar sig utan våra insatser. Och undra på det! I naturen sållas varje växt ut från hundratusentals, ibland miljoner frön som hamnar på massor av ställen och bara några få där de kan överleva. Men i våra trädgårdar vill vi inte (iallafall inte endast) ha denna naturens ordning. Vi sätter en art och en individ på det ställe där vi vill ha den. Undra på att vi får mixa och greja med dem - om man jämför med naturens egen miljardströssel av frön där bara ett litet fåtal kommer upp...
Med träd finns i mitt tycke en massa missuppfattningar. Det är sant att äppel- och päronträd är kulturträd. De är med naturens eget material ihopsatta av människan - och här har vi i mänskliga erfarenhetsmått ganska lång erfarenhet - 4000 års ympning. Men ympningen är mycket äldre än så och därför fungerar den att härma. Ympningen lärde man sig av att betrakta naturen - det sker också naturlig ympning av grenverk och rötter. Vi härmar naturen så gott vi kan, och det lyckas ganska bra.
De flesta sorter vi ympar är valda från träd som haft frukter som vi gillar och som uppkommit av naturliga korsningar eller korsningar som vi själva gjort (som är mycket lik naturens egen, pensla pollen och 1 på 6000 kan bli något att ha etc), och vi har valt sådana som uppstått och går att lagra, frakta, sälja mm. Roten eller grundstammen som vi ympar på är antingen naturens egen (kärnsådd) eller andra som har mycket liknande egenskaper. Även ympade kulturträd är mycket lika det naturen skaåpar själv och har de flesta egenskaper gemensamt.
Våra odlade äpple- och päronträd är mycket lika sina ursprung. Enda stora skillnaden egentligen är att frukterna kan bli större. Och att de är lite känsligare för vissa svampar (nectria galligena m fl), men det kan också bero på att de inte är planterade med naturens stora urval utan på ställen som inte är mest gynnsamma.
Vad man sedan gör med äppel- och päronträd beror helt på vad man vill med dem. Och här finns det syften som går att kombinera och sådana som inte fungerar för att människan helt enkelt inte kan göra vad som helst med ett genetiskt material, ett biologiskt liv.
Och det finns en massa hybris (inte minst bland oss beskärare!), dvs föreställningar om att vi behövs för att träden ska klara olika saker.
T ex finns det föreställningar om att
- man beskär för att fruktträdet ska kunna ge frukt
- man måste beskära fruktträd för att de ska överleva
- om man inte beskär växer grenar "fel" och trädet lever kortare tid
- det går att grovkapa ett stort fruktträd för att tvinga det bli mindre och att det "lyder" och är lika glatt och friskt som innan
- mänskliga smörjor och andra anordningar på trädskador är bättre än trädets egna försvar
- det går att både behålla ett friskt, stort fruktträd och att tvinga ett träd att bli mycket mindre i storlek än det är biologiskt byggt för.
- att beskärningen är bra även om hela årstillväxten består av vattenskott. det är bara att ta bort de "felaktiga" vattenskotten sedan, och fortsätta vara en bra beskärare...
Sedan finns det en mängd små undantag. T ex leder sporrbeskärning och pincering till fler frukter, men det har jag sällan sett någon här på odla.nu utföra. Och att det finns vissa beskärningsåtgärder som i vissa tillfällen kan ge längre överlevnad, men det är mycket sällan sådana tas upp här. Osv.
--------------------
|
Borsta stammen på fruktträd?
01-02-2005, 21:02
/Rödlök
