Hej Sommartorparn!
Jag vill gärna ge mina takar på det du skrev.
CITAT
...då förstår jag inte varför det alltid hävdas att små buskar och träd inte kan bli stora om man inte och rensar och gödslar och vattnar och jordförbättrar, etc. I naturen klarar de sig ju utan allt detta!
Jajamen, det blir en stor skillnad när naturen väljer själv och strösslar med frön och testar med tusentals rötter... Och löven faller på marken och bildar en markmiljö som är mycket olik den i våra trädgårdar! Det är när vi väljer att stoppa en växt här eller där, i marker som inte varit orörda i tusentals år, som vi måste hjälpa till.
Och gräsmattan - när ser man en sådan monokultur (eller iallalfall artfattig kultur) i naturen... Jag har aldrig sett något som liknat en svensk trängårdsgräsmatta i svensk natur. Eftersom vi redan har den som bas, måste vi hjälpa alla andra växter att klara att leva med den. (Inte ett inlägg mot köna gräsmattor att gå barfota på, men det är bra att veta att den är ett gigantiskt odlarprojekt - en stor, odlad rabatt).
CITAT
Varför räknas det inte som hybris när man går och vattnar?

Kul vändning. Men det går att vattna både med och utan hybris... Om man vattnade såsom man beskär träd, med inställningen att "man måste vattna rejält med hinkavis av vatten för att träden ska överleva" - då tror jag de skulle bli lika sjuka av vattningen som de nu blir av mycket kring hybris-beskärningen...
Om man däremot vattnar lite som regnet, dvs härmar det med strilning och dessutom försöker förstå sig på när växten tycker att den behöver vatten... Då är väl det en ganska hybrisbefriad bevattning...
CITAT
Så, om vi inte vill bli anklagade för hybris så ska vi helst inte ha några äppelträd annat än frösådda vildaplar.
Obs, det är hybris om man själv sprider dessa frön utan man bör vänta på att dom sprids av fåglarna....
Tja, om man inte vill granska något av sin egen hybris (vi har det alla mer eller mindre!) så kanske man uppfattar det som en anklagelse. Jag tycker däremot det är rätt kul att skala bort bit för bit! Ju mer man lär av hur t ex träden fungerar, desto mer respekt får man för att här har man MER att lära. Inte mindre.
Det gäller ju all odling också. Vi människor har ju hålllit på med det en lång tid i vår historia, och det är himla roligt också när man gör det på hobbynivå! Men visst lär man sig hela tiden? I början trodde man att mycket skulle gå att betvinga. Jag struntade t ex en hel del i markförhållandena. Grävde lite bredare och djupare bara och trodde det skulle gå... Men icke. Eller bara ibland. Och inte helt lätt att fatta alltid varför!
Det går att odla med hybris och det går att lära sig att odla med mindre hybris och mer respekt för vad som krävs för att växter ska leva och må bra. Eller för att de ska bete sig som man vill!