CITAT (Christoffer @ 08-02-2005, 00:13)
Jag tror att Änglatrumpeterna är giftigare än tex spikklubban,
för spikklubbans blommor har jag luktat på och gnuggat dess
blad, men inte den minsta biverkning.
Har faktiskt provat att förtära en liten bit av ett blad, utan
någon märkbar reaktion på kroppen.
Lite mer ger dock en viss dåsighet, suddig syn och muntorrhet,
vilket gör att man inte gärna provar igen.
CITAT
Har faktiskt provat att förtära en liten bit av ett blad,
O jösses! Du är inte lite farlig du!
Inte särskilt rädd om dig själv?
Experimentera med sig själv - huvvaliga

. Även om just spikklubba inte är så starkt "dödlig", utan mer "långvarigt obehagligt hallucigen" och oroframkallande och allmänt påfrestande för kroppen, och ibland även får all cirkulation att upphöra = döden.
Vad gäller Emmaibäckas fråga, så tror jag (obs. tror) att det krävs att man ÄTER av en växt, för att bli så allvarligt förgiftad att man får en rejäl magsjuka!
Reagerar man så starkt på "ångorna", så är man nog extra allergisk, eller överkänslig. (Därmed inte sagt att man inte reagerar alls på vissa giftiga växter, och bör vara försiktig)
De växter som man inte bör ta på, ger väl mer kännbara reaktioner på huden, typ rodnader, blåsor, solöverkänslighet, osv.
Jag tror inte att du Emmaibäcka blev så sjuk av att pyssla med dina änglatrumpeter. (men jag kan ju ha fel)
På tal om att "provsmaka" giftiga växter, så kan jag ge ett exempel på vad som händer om man ger sig på fel växt.
Eftersom jag själv äter mycket i min trädgård och i hagen och ute i naturen, så brukar jag - om jag har besökare som ser mig stoppa det mesta i munnen - plocka en liten oskyldig växt som växer lite här och var här-i-kring, och visa den.
Det är vildpersilja, en liten skir vacker växt, ganska lik en liten glänsande hundkäx.
Jag visar den, och så berättar jag vad som händer om jag skulle råka äta ett litet blad av just denna.
Till att börja med, behövs det inte mycket alls!
Så låt oss äga att du Christoffer, provsmakar ett litet blad av denna

(vilket jag är övertygad om att du inte skulle göra, för den är inte ens halocigen, det finns ingenting att uppnå av att prova den)
Då kommer detta att hända dig:
Först börjar salivmängden att öka, sedan börjar man kräkas.
Man får koliksmärtor och diarre.
Efter en stund får man huvudvärk, pupillerna vidgas, och man får svårare att röra sig, och blir stel i benen.
Förlamningen stiger uppåt, angriper muskulaturen i armarna,
och når slutligen andningsmuskulaturen.
Hela tiden, ända fram till slutet, är man vid medvetanade...
Kul va!??
(Förgiftingssymtomen har jag hämtat ur boken "Örtmedicin och växtmagi".)
Våra giftiga växter ska man vara försiktig med!
Även de verksamma växterna ska man hantera med försiktighet, för många av dem är verkligen verksamma!!!
Först när man känner till de giftigaste varianterna, och vad som händer av dem, kan man börja "exprimentera" med de ogiftiga.
(för att undvika misstag, pga okunskap)
Vad gäller droger, och användandet av dem, så är jag helt emot det.
Är man bara lite rädd om sig själv, så låter man bli dem.
De sätter ju hela kroppen i anarkistisk vilsenhet!!
Många av drogerna (pratar knark nu), är så verksamma som de är, därför att det handlar om kroppens egna signalämnes-ämnen!
Det blir inte bara så, att signalämnena i hjärnan "löper amok" - vilket vi får lustiga upplevelser av.
Kroppens NATURLIGA signalämnesflöden, tar också stryk, och kommer helt ur balans, och vet inte längre hur de ska "flöda" för att vara fungerande.
Ett droganvändande kan ofta resultera i att det naturliga "ämnet" lägger av, för att kroppen signalerar "för mycket av detta, sluta genast"!
(och andra varianter av obalans)
När så drogen försvinner ur kroppen, blir det tomt, "stillestånd" - vilket ger inte fullt så "kul upplevelser". Snarare depressioner, känslor av orkeslöshet och brist på mening med livet, mm, mm, osv.
Eller andra jobbiga känslor av hopplöshet eller ilska eller annat, som vi inte förknippar med själva drogen. Snarare som en ursäkt att ta till drogen igen, för utan den är det ju så tomt...
En annan sak (nu är amaira på skrivhumör igen

) som alltid har retat mig en smula, är propagandan för "rena naturmedel".
Särskilt när det var nytt och på modet, i mitten av åttiotalet, och allt som var "rena naturmedel" automatiskt blev "välgörande", och
fullständigt ofarligt.
Då brukade jag "torrt" dra min harang:
"Jovisst, och lömsk flugsvamp, bollmört och curare är också rena naturmedel. För att inte tala om kadmium och kvicksilver, som är så rena att de inte kan bli renare, de är ju grundämnen."
Idag har man bättre koll på det hela, tack och lov.
Lömsk flugsvamp dör man av om man äter. Och överlever man får man gå på dialys resten av livet, för giftet förstör cellerna i lever och njurar.
Curare är ett av de starkaste gifter som finns. En del infödingar stryker effektivt curare på sina spjutspetsar när de jagar.
Kadmium är en tungmetall som lagras i levern, och som har en halveringstid på fyrtio (!) år, det vill säga, det tar fyrtio år för att hälften av det lagrade kadmiumet ska vara borta.
Rena naturmedel, ska man vara bra kunnig i, innan man ger sig på de mer avancerade varianterna.
Liksom man bör vara när det gäller syntetiska medel, förstås.
Men ett C-vitamin, t.ex. är exakt likadant uppbyggt, vare sig det är naturligt eller syntetiskt. Därför att om det var annorlunda så vore det inte längre detsamma. Den kemiska uppbyggnaden kan bara vara på ett vis för ett ämne.
(Nu tar jag inte upp isotoper och sånt, men detsamma gäller även för dem.)
Ibland skräms jag av vad oseriösa "häxor" på nätet, kan leka med medicinalväxter.
Allt går att köpa på nätet, och vissa växter som i mina ögon bör användas med kunnighet och försiktighet, kan man köpa som torkat "välgörande" te, för vissa "åkommor". *ryser*
Jag anväder mig själv gärna av naturmedicin och naturmetoder - men gäller det allvarligare saker, så vill jag allt ha en läkarkompetens, oavsett syntetiskt eller naturligt.
Och de skulle aldrig falla mig in att "leka" med starkt verksamma örter.
Däremot gör jag också mina egna teer, både välgörande och renande osv.
De som är verksamma på det viset, dricker jag som "kurer", särskilt på vårvintern då det behövs lite extra vitaminer.
Annars gillar jag mina "grönsaksteer", mest baserade på snärjmåra (mums), pepparmynta, citronmeliss, hallonblad, vinbärsblad. Lite rosenblad och ringblomsblad ger vacker färg, liksom blåklint.
Men även mina vardagsteer dricker jag till och från, efter humör och lust.
Med grannens honung till - från bina som flitigt besöker min egen trädgård

från tidig vår till sen höst.
Mycket mer "eget" kan det inte bli
Jahapp, "prathumör" var det visst här

. Hann med många ämnesområden.
Edit: och så heter det "hallucinogen" och igenting annat

.