En eremit, trivs bäst i mitt hem i ensamhet Alternativ

[*solis*]

Jag tror att jag är en eremit

Saken är den att jag allra bäst trivs här hemma med mina vovvar och vuxna barn som kommer på besök då och då.

Och jag tycker mycket om att babbla på nätet(forumvärlden)

Men jag orkar inte ha besök och lyssna på allt som nu folk babblar om

Så jag är även en egoist

Här får jag vara ifred med mina tankar, mitt annorlunda sätt(visar väl mina kännslor och är upp och ner)

Jag får sova länge när jag vill(bara jag rastat vovvarna).
Jag städar när jag vill.
Jag äter när jag vill.

När jag varit gift så har jag inte fungerat som männen velat och då tog äktenskapen slut
Till min stora glädje efter månaders gråt och tandagnissla

Idag känner jag mig FRI SOM EN FÅGEL

[Snöflinga]

Jag trivs också med ensamheten, det inträffar inte så ofta därför är den desto mera njutbar då... Nu pratar jag om själv-vald ensamhet, den ovalda måste vara hemsk, stackars alla de människorna

Min käre husbonde åkte bort en vecka i somras, första dagarna var helt underbara jag bara njöt, bjöd hem tjej kompisar satt och pimplade vin , pratade, lekte charader o. dyl fnittrandes fram till nästan arla morgonstund innan vi törnade in.......... när det var 3 dagar kvar längtade jag förfärligt efter honom..... Började städa och planera hans älssklingsmat, gick till frissan o.s.v. och äntligen, när han kom var jag överlycklig och bad honom lova att aldrig resa från mig igen.....
Nu har det gått några månader och jag ser så smått fram emot till den sommarvecka som han, fiskegrejerna och kompisen sticker iväg .........