Faktiskt så vet jag inte om jag har något jag retar mig på numera...
annat var det förr då jag "stressade" när jag såg folk gå aaallldeeeleees fööör saaaktaaa tiiiilll sooopruuummeeet med sina påsar

jag var en sån som ville ha allt "gjort igår"
Herregud...vad spelar det för roll om man går fort el. sakta
men sån var jag... numera vet jag tack o lov bättre