Jag retar mig på människor som inte står för vad dom gör eller säger, jag retar mig på att vissa människor anser sig förmer än andra och tycker det är okej att säga hur andra ska göra eller vara utan att ha hela bilden av människans situation framför sig.
Jag retar mig också på vissa människors attityder mot funktionshindrade/utvecklingsstörda eller låtsas som om dom inte finns öht.
Jag tycker om människor som insett att livet är större än ngt annat, som inte bryr sig om utseende, status, etc utan som ser människan under ytan! Människor som bjuder på sig själva, sin kunskap o sin livserfarenhet. Sen imponeras jag starkt av folk i min omgivning som står ut med min förvirring, min glömska o som fortfarande tycker om mig även om jag inte fungerar lika bra som tidigare. Sånt gör gott!