Jag tycker det är viktigt att man känner sig fri i / om man har en tro...
Att tron inte sätter gränser för vad vad man får göra..
Och som Solis beskriver att hon känner, så verkar ju det vara just så...
Jag har personligen tex svårt för islam... Tänk vad mkt de måste tänka på att göra och
inte göra.. Och dessutom så går det ju alltid att gömma sig bakom tron om man gör fel tex.... Man kan ju både kriga och döda i allah´s / guds namn..
Jehovas vittnen gillar jag inte heller, och det beror på då jag bodde i city så kom det ofta stollar som ringde på dörren och skulle predika... och det var närapå omöjligt att bli av med dem... man var tvungen att bli smått otrevlig för att de skulle gå... För att det återigen någon månad senare skulle ringa på dörren igen..
Jag respekterar troende och vill att de ska respektera mig för att jag inte är troende... Känner helt enkelt inget behov av att ha den sortens tro..
Själv har jag en tro på att det finns "något".. Och nöjer mej med det, inget behov av att ta reda på vad "något" är för någonting.
Däremot tror jag absolut tex på kharma och ödet...
Egentligen nu när jag tänker på det...
Varför är det lite fult och konstigt att tro på djävulen...?
Varför ska man tro på Kristus och allt ska vara så fint i tron...?
Herregud, titta på hur världen egentligen ser ut..!
Vill poängtera att jag inte
tror på djävulen...
Men nog sjutton är han/hon/det ett alternativ... !
Djävulen... Kristus... En av dem bara...? Båda...?
Kristus kanske blir förbannad, då blir han djävulen...?
Inte alls så god och fin som han framställs...?
Kanske rent av mänsklig i sitt tänkande...?
Vi har alla både gott och ont i oss...
Vem vet, inte du... Vem vet, inte jag....
Caprice