Stillheten har tagit över mitt liv, efter år i rus och sus:inre utveckling Alternativ

[*solis*]

Jag har inte varit här och skrivit under några dagar .Jag har varit hemma i en fridfull inre stillhet och studerat Bibeln.

Nu känner jag att jag bara måste berätta om det underbara som har inträffat i mitt liv: i min ensamhet har jag kommit på tron på Jesus Kristus.
D.vs Jesus har kommit in i mitt hjärta och det har skett ett under,efter år tionden av sökandet inom alla möjliga religioner,inre utveckling,filosofi,psygologi etc.etc....

Allt det underbara går inte ens att beskriva med fjuttiga ord; endast att jag upplever en frid och glädje som inte är av denna värld

Så jag vill dela med mig detta till er andra här på forumet och att just nu har jag så att säga blivit tömd på ämnen att skriva om,ämnen som i grund och botten handlade om hur duktig och kärleksfull och glad jag var

Idag skämms jag ordentligt

[Tesa]

Ibland nångång så kan jag undra om jag missar nåt eftersom jag inte är religiös...alla som är "uppfyllda" ser ju så saliga ut och de klarar allt elände som de råkar ut för eftersom "Gud var där med mig"...eller "jag kände Guds närvaro"...
Eller är det så att de bara flyr...att de måste ha nåt att hålla i för att de skulle falla annars...
Kanske är det jag som är stark som klarar mig utan det stödet???

Det du beskriver har jag inte mött..."uppfyllda och ser saliga ut...klarar allt elände de råkar ut för osv.."
Var har du träffat dem?

Att generalisera och stoppa alla "troende" i samma säck... Det är väl ungefär som att påstå att alla svenskar är kvinnomisshandlare, våldtäcktsmän, barnmisshandlare, mördare. skattefifflare osv.....

Jag vill absolut inte dra alla över en kam...

...det finns så många, många olika sätt att förhålla sig till sin religion...en del blir frälsta andra har det med sig från födseln...en del finner styrka i religionen andra finner den tyngande och grym och tror av ren rädsla...
Men det finns även de som är varmt och innerligt troende och det är dom jag kan tycka ser "saliga" ut...

Jag har en granne som är pingstvän och hon håller andan uppe med sin gudstro trots att hennes dotter dött och sonen är deprimerad och maken svårt sjuk...
Jag såg på TV det där paret som varit kidnappade och fångna i flera månader i Asien nånstans...och hon hänvisade gång på gång till att gud gav henne styrka....och hon var definitivt en av de som går omkring och ser salig ut....
Annars håller jag nog mycket med Copycat...det verkar ofta mer vara fråga om hjärntvätt än om äkta övertygelse...särskilt inom sekter som inte tillåter att man ens utsätts för andra religiösa intryck än de egna...

Nä...jag är inte troende över huvudtaget...men det hindrar mig inte från att fundera på hur det skulle kännas att vara det eftersom man då har helt andra referensramar än jag har....
Om inte annat så bara för att förstå hur andra ser på världen genom sina ögon....