Några personliga reflektioner... Så ofta ser man träd som är sågade i på detta sätt, och jag undrar alltid varför. Vad har beskäraren trott om trädens biologi, och vad har han velat uppnå?
Det grundläggande är att träd behöver blad för att leva. Blad kommer på knoppar i yttre grenverket som ser ut som trianglar på vårvintern. Om man tar bort många bladknoppar använder trädet sin reservenergi för att utveckla snabbast växande gren som kan ge blad snabbt. Tack vare att de kan "spruta" fram grenar överlever de, men de hinner inte planera för att grenarna endast ska komma på ställen där de har lång framtid, och de hinner inte utveckla greninfästningar som de gör när de inte är livshotade. Det blir en kraftansträngning. Träden klarar det ofta, men de blir mindre motståndskraftiga mot annat som t ex torka och angrepp av svampar, ungefär som vårt immunförsvar försvagas om vi inte sover.
Träd vet hur man ger frukt, och de bryr sig mycket om att utveckla frukt så snart trädet och en gren är förberedd för att utveckla blomanlag. Gren och blad kommer först, fruktanlag sedan - och det tar olika lång tid beroende på träd- och grensort. Det sägs i fruktodlarsammanhang att det krävs ca 35 friska blad för att utveckla ett äpple. Utöver detta behöver trädet blad för allt annat; utveckla grenar, lagring inför vintern mm. Vi människor kan göra mycket lite för att genom beskärning få fram mer frukt, däremot kan vi lätt skära i träden så att frukt inte kan uppstå på många år.
Träd "beskär" sig själva. Friska träd har ett mycket klokt sätt att satsa sin energi. De grenar som kan ge mest liv (med blad som får ljus) och frön (med fruktkött som skydd) satsar de mest på och minst på grenar som sitter inne och nere i kronan där det får mindre ljus. Vill man satsa på frisk och lång levnad i sitt träd har man bäst chanser att lyckas om man studerar trädets eget sätt att satsa sin energi, och prioritera som trädet gör - fast lite snabbare.
Träd är predistinerade att växa till en viss storlek. Har det vuxit till en viss storlek betalar man ett högt pris om man kraftigt reducerar det. En solros blir inte en maskros för att man kapar den.
Träd är inte detsamma som virke. Träd har inre försvarsförmågor som är långt bättre än de metoder vi människor ibland lägger på såren utanpå. Träd är däremot som virke i det att en snedskuren eller fnasig yta på en dörrlist blir till besvär. Illa lagda snitt eller fnasiga snittytor vid beskärning är ett problem för trädet eftersom svampar fastnar bättre där bland annat.
Träd är beredda att en dag förlora grenar. Bäst försvarsförmåga sitter i grenkragen på stor liksom liten gren. Lär man sig att se exakt hur den ligger utsätter man sitt träd för mycket mindre skada när man beskär.
Träd är inte som människor där sår läker genom att nya celler delas och nybildas när det uppstår sår. Träd kapslar istället in såren och snittytorna med ny ved, och skapar "försvarsved" (sårved) kring såret inuti veden. Ju större snitt man åstadkommer i trädet, desto mer energi tar det av trädet att försvara och övervalla och desto längre tid får svampar (rötsvampar, kräfta) att etablera sig. Många små, rättlagda snitt är att föredra framför få grova. Hellre ett finger än hela armen.
Det går att samarbeta med sina fruktträd genom beskärning. Träden vill försäkra sig om MÅNGA frukter (med många frön) och utvecklar täta grenverk som håller för de MINDRE frukter som trädet tycker är tillräckliga för förökningen. Vi vill ha STÖRRE frukter och får det genom beskärning så att frukterna blir FÄRRE. Eftersom större frukter är tyngre måste vi se till att grenverken blir lite stadigare än när trädet växer obeskuret. Dessutom bryr vi mäniskor oss om fruktköttet i första hand, och ju mer solbelyst det blir desto sötare och mer hållbart blir det. Trädet bryr sig om kärnorna och fröna och inte hur fruktköttet smakar.
Det går att få större frukter på starka grenar och ett friskt, långlivat träd om man bara behåller respekten för det som trädet egentligen vill.
Tukta inte träden. Samarbeta med dem.
--------------------
|