Jag har haft en svärmor som kom från det absolut mest rödglödgade stället på jorden och jag hoppas innerligt att den dagen min son skaffar flickvän, pojkvän, smabo, fru whatever, så ska jag inte bli som hon var. Hon ansåg att hon hade gett sitt allt för hemmet (citat) då hon varit hemma med barnen i tio år, men hon var noll intresserad av mat, bak, inredning, barnuppfostran etc utan var bitter o halvelak hela tiden.
Hade jag bakat hade jag bakat för mycket, för gott (?), jag lagade för mkt mat (ja, min sambo då fick faktiskt äta mer än en kotlett och mer än en portion om han ville det!), hade jag rutiga gardiner, skulle jag haft enfärgade, hade jag enfärgade skulle jag ha blommiga osv. Jag var en parasit som studerade, för studerade gjorde enl mina fd svärföräldrar enbart dom som var arbetsskygga. *suckar* När det tog slut ansåg dom att dom skulle ha tillbaka födelsedagspresenter samt julklappar dom gett bort under årens lopp, när jag inte gav tilbaka glasen jag samlar på (skulle bli av med stora delar av de olika sorterna) ansåg dom mig _stjäla_ dom. *Skakar på huvudet*
_NU_ (så ingen läser som bor här omkring och tror att min nuvarande svärmor är sådan) har jag en svärmor som är som en mor för mig. Jag tycker så mycket om henne. Vi gillar trädgård båda två, hon ringer ofta hit o bara småpratar lite, vi diskuterar högt o lågt, hon är fantastisk med barnen trots sjukdom o hon är bara helt enkelt underbar! Hade jag inte en egen mamma skulle jag be henne adoptera mig.

En svärmor som tycker jag är duktig och bra med barnen, som peppar mig och som jag har mycket trevligt med, en drömsvärmor alltså.....
Jag har avgett ett löfte att jag den dagen det är aktuellt, inte ska kommentera hennes klädstil, inte vad hon lagar, vad hon sätter på barnen el vad hon jobbar med. Det ska vara hans val o inte mitt! *präntar in i huvudet*