Hur ska en bra svärmor vara? Alternativ

[netaave]

Jag vill inte byta ämne i Råse-Maries tråd, men undrar med anledning av diskussionen där hur ni tycker man ska vara som svärmor?
Jag undrar också över skillnaden egen mamma - svärmor. Är det inte så att vi tjejer generellt tål mer kritik från våra egna mammor än vi gör från svärmor? I alla fall var det så i mitt fall. Min svärmor var en underbar person som tyvärr inte finns längre men som jag saknar mycket.

Nu är jag själv svärmor och bestämde mig från början att vad som än hände skulle jag inte lägga mig i, och att jag aldrig skulle ta parti för någon av dom innan jag hört bådas versioner.
Nu har jag som tur är aldrig blivit indragen i någon konflikt, men märker ju att min svärdotter frågar sin mamma om barnvakt betydligt oftare än hon frågar mig. Rannsakar jag mig själv upptäcker jag att det gjorde nog jag också.

Min svärdotter var nog lite avvaktande till mig i början men har tinat upp efter hand, men fortfarande är det oftast sonen som ringer när dom behöver hjälp t.ex.

Är det så att vi tjejer automatiskt vänder oss till våra egna mammor i första hand?
Skulle vara kul att höra lite.

[amaira]

Jag tycker att en svärmor ska vara en som bryr sig men inte lägger sig i i onödan. Hon ska ha respekt för att hennes barn har valt en partner och barnet har ju garanterat valt partnern av en anledning.

Bra sammanfattning av vad även jag tycker.

Man ska "finnas", men också "finna sig i" att respektera dem och deras val av liv. Vara ett stöd, när stödet önskas.
Förvissa sig om att "de" vet om det, och att de vet att de är viktiga och att "jag" är STOLT över dem, precis som de är. Men också själv ha "ett eget liv".

Jag tror på lyhörd kommunikation på allas premisser så långt det är möjligt.

Jag har världens finaste, klokaste och goaste "svärdotter", och en "svärmor" som jag kan säga samma sak om.

Jag är nog ovanligt lyckligt lottad men jag är också riktigt riktigt ödmjukt GLAD för det!!! Med djup tacksamhet, det är ju inte en "självklar" förmån precis.