Jag har bara haft sporadisk kontakt med min första svärmor, men det var för att hon inte alls var intresserad av att träffa min son som jag "lurat på" hennes son, hon tyckte vi blev föräldrar för fort. Idag har min svärdotter sett till att dom faktiskt har kontakt med sonens familj, vilket är mer än jag orkat bry mig i. Vi fick alltid köpa en extra julklapp eller födelsedagspresent när han var liten, för man visste aldrig, ibland fick han ibland inte av dom. Min nuvarande man tog till slut tag i saken och hade ett ordentligt snack med sonens pappa, då blev det bättre.
När jag så träffade min man fick jag en helt annan typ av människa till svärmor från första veckan gjorde hon ingen som helst skillnad på min son och sina andra barnbarn. När vi varit ihop ett halvår och precis flyttat ihop så ville inte min son vara på fritids på lovet, då frågade min man om han kunde få vara hos henne och hon svarade "Får? Det har jag redan lovat dom andra ungarna att han ska, det har jag väl räknat med" från att ha varit ensamstående med honom med min egen mor arbetande tyckte jag att jag hamnat i paradiset. När vi flyttade till huset var det hon som väckte mitt trädgårdsintresse, hon har lärt mig så otroligt mycket. Hon orkade till slut inte med sitt eget hus och flyttade till lägenhet. Rätt som det var ringde hon och sa "Jag kommer ut måste få lite jord under naglarna" sen var rabatterna så fina som jag aldrig kunde få dom. Behövde vi hjälp med barnen räknade hon som regel ut det innan vi själva hade gjort det, hon var verkligen tryggheten i vårt liv.
Numera är min egen mamma också pensionär och är här mycket, men som svärmor blir hon aldrig, dom är otroligt olika.
--------------------
|