Intressant diskussion! Jag har tidigare anfört att grov sand (finare än grus och gärna olika storlekar upp till grus) är ett sätt att göra den kompakta lerjorden mindre styv. Men det är absolut ingen ersättare till att blanda ned humusmaterial också.
Detta är min erfarenhet och inte något jag i första hand läst mig till. Nu är jag dock inte helt säker på varför. Ett skäl till att det fungerar på små odlingsplättar är säkerligen att där går man på relativt stora ytor. Småstenarna gör att jorden inte packas så djupt. Jag har tyckt mig se fler maskar i en stenblandad jord än i en rensad lerjord (=mer syresättning och uppluckring). En annan observation är att humusmaterialet kan bli som en illaluktande smetgegga i en lerjord, medan den bryts ned normalt i en lösare, grovsandblandad lerjord. Kanske gör stenarna att lerjorden väcks lite snabbare på våren också, och därmed bidrar till viss uppluckring.
Med träd i hårdpackad stadsmiljö lägger man lager av mullrik jord och krackat singel i olika storkelar i skikt. Man vattenspolar ned jorden i stenskikten, som kan vara 30-40 cm tjocka. Så bibehålls luftigheten bäst. Kanske är det en variant i våra mindre oldingsplättar. Att gräva upp, lägga krackad singel, ett lager lergegga och humus, ett lager singel osv och så vattenspola ned lerjorden i singeln?
Det borde finnas massvis skrivet om odling i lerjord!
--------------------
|