Hur ska en bra svärmor vara? Alternativ

[netaave]

Jag vill inte byta ämne i Råse-Maries tråd, men undrar med anledning av diskussionen där hur ni tycker man ska vara som svärmor?
Jag undrar också över skillnaden egen mamma - svärmor. Är det inte så att vi tjejer generellt tål mer kritik från våra egna mammor än vi gör från svärmor? I alla fall var det så i mitt fall. Min svärmor var en underbar person som tyvärr inte finns längre men som jag saknar mycket.

Nu är jag själv svärmor och bestämde mig från början att vad som än hände skulle jag inte lägga mig i, och att jag aldrig skulle ta parti för någon av dom innan jag hört bådas versioner.
Nu har jag som tur är aldrig blivit indragen i någon konflikt, men märker ju att min svärdotter frågar sin mamma om barnvakt betydligt oftare än hon frågar mig. Rannsakar jag mig själv upptäcker jag att det gjorde nog jag också.

Min svärdotter var nog lite avvaktande till mig i början men har tinat upp efter hand, men fortfarande är det oftast sonen som ringer när dom behöver hjälp t.ex.

Är det så att vi tjejer automatiskt vänder oss till våra egna mammor i första hand?
Skulle vara kul att höra lite.

[Bettson]

Friheten i relationerna finner man ju inte genom att ändra på "den andre", utan genom att ändra på sin syn på den andre!

Då hamnar ju också "makten" där den hör hemma; alltså, hos den som vill förändra sin relation!

Det är en stor skillnad i att tänka "Min man/svärmor/ pappa/ vän o.s.v. hindrar mig från att få ut det jag behöver i livet", jämfört med
"Jag låter min man/svärmor/ etc. hindra mig från att få ut det jag behöver i livet."

I det första fallet upplever jag mig som offer. I det andra fallet återtar jag makten och tar mitt eget ansvar.


Det jag menade med "idealbild" i den andra tråden, var nog i första hand det här att vi inom oss bär på en bild som vi TROR är hur något ska vara!


En människa kan ta oerhört illa upp, av någonting som inte bekommer en annan människa det allra minsta.

Du Ullis, ska ju definitivt inte ha en man som inte kan stå upp gentemot sin mamma om det skulle behövas. Som jag förstår så har du också kommit rätt där, och har inte "en sådan". Du har lyckats i livet och med dina val. Åtminstone vad gäller make och svärmor  :P  :wub:  :wub: .

För någon annan kanske det är andra värderingar som ligger högre i prioritet. Medan makens "bundenhet" till sin mamma, kan ses med förstående, varsamma och kärleksfulla ögon, och inte blir till något hot.

Vi är alla så olika - och behöver alla finna våra egna lösningar och vår egen livsväg. Utan att stänga in våra värderingar i schabloner, och utan att tappa vår sanningsenlighet gentemot oss själva.

Och samtidigt känna efter, i djupet av oss själva, vad som är VIKTIGT för oss. Och sedan ... "välja"...

Finna ut vad som ÄR, och utgå från det.
Finna den svårfunna balansen mellan acceptans och förändring.

Jag tror nog att du lever i en idealbild själv. Det är bara att gratulera för du verkar ha det så mysigt där.

Men..............
Tänk om du som svärdotter blir kallad h**a.
Dina barn blir kallade H*rungar.
Du för höra att blåskatarr beror på att du är promiskuös.
Att du inte kan ta hand om dina barn.
Att du måste jobba minst 75% för att sonen inte skall behöva försörja dig annars blir det skilsmässa.(inte ditt val)
Att om det blir skilsmässa så skall du mista vårdnaden om barnen för att du är en olämplg mor.
Att du är en olämplig mor för att du arbetar.
Att du inte städar tillräckligt bra.
Att du städar för mycket och inte tar hand om dina barn.
Att du blir utsatt för att dina telefonsamtal bryts av televerket för att "någon" (läs svärmor) inte tycker du skall prata i telefon när hon ringer.
Att någon tycket att er telefonräkning inte skall vara högre än 425 kr trots att dina föräldrar är sjuka och bor 25 mil bort.
Att någon påstår inför dina föräldrar att sonen har dåliga arvsanlag och kommer att ge missbildade barn, allt för att stoppa brölloppet.
Att samma son får höra att han är steril sedan fyraårsålder och inte kan få barn och att de barn han väntar är H*rungar hans fru skaffat på egen hand.
Att du är en tjuv
Att du är en infantil kossa
Att du är ointelligent
Att varje högtidsdag, julafton, födelsedag innebär att dramadrottningen ställer till scener och förstör festen.'Att du inte kan ta hem vänner för att inte riskera att bli utskämd
Att det hotas med diverse obehagligheter om du bjuder hem vänner utan att släkten är med.
Att det röks i ditt hus trots att det är rökförbud pga av att barnen är allergiska mot rök och efter svärmors besök får uppsöka akuten.
Att svärmor ger presenter och julklappar till alla barnen utom ett vilket skapar ledsnad hos detta barn.
Att svärmor ljuger för att splittra äktenskapen.
Att svärmor ljuger för att splittra syskonen
Att svärmor ljuger för att få svärdöttrarna osams inbördes
Att du är lat när du är sjuk, det är bara latmasken som gör sig hörd.

Mina öron har hört det mesta om mänskliga problem.
Detta är ett verlighetsfall.

Skall denna kvinna som utsätts för detta välja att inte se sig själv som offer utan ta sitt ansvar för att hon VÄLJER att låta svärmor köra över sig på detta sätt utan minsta hjälp till försvar från makens sida.

Vad kan hon göra. Tar hon ut skillsmässa så löper hon stor risk att mista sina barn trots att hon är en mycket bra mor, allt pga av att svärmor är en mycket övertygande lögnare och genast skulle anmäla henne för diverse påhittade saker till de socialal myndigheterna.

I mina ögon är hon en hjälte som biter ihop och försöker göra det bästa för sina barn. Hon tycker inte hon har så mycket val. Att ens riskera att mista barnen är inget alternativ för henne. Maken törs inte hosta en gång i sin mammas närhet. Knappast någon kärleksfull relation där inte. Han försöker på alla sätt få mammans kärlek vilket han inte fått under hela sin uppväxt. Tänk att en man i trettiofemårsåldern skall vara så hungrig på mammas kärlek att han inte har förmåga att ge kärlek till varken barn eller fru. Mamma går först. Ibland blir jag ordentligt arg på denna kvnnas man men när man tänker efter, vilken uppväxt har han haft?

Vad är i ärlighetens namn en bra svärmor. Det är vilken svärmor som helst som inte beter sig på ovanstående sätt. SÅ må hon vara hur som helst.

De flesta diskuterar utifrån sin egen situation utan att ens förstå att någon annans verklighet kan vara något som vi inte ens kan drömma om i vår vildaste fantasi.

Snälla svärmödrar känner sig angripna för att de känner dåligt samvete för de mest bagatellartade små konflikter som finns i deras värld.

Svärdöttrar kan tycka att små bagatellartade grejor är jättestora utan att förstå de som har "verkliga" problem med släktrelationerna.

Man kan inte jämföra ett gruskorn med att grustag, därav haltar diskussionen.

Själv har jag haft problem med svärmorsrelationerna med betoningen på har haft. Det som känns värst i det är inte det som var, utan att jag saknar det positiva som skulle varit när mina barn var små.

Av den anledningen har jag stor förståelse för att andra har problem. Lätta schablonlösningar finns inte. Man kan bara i princip låna ut sina öron med stor ödmjukhet och lyssna när andra vill lätta på trycket. Bara det att någon lyssar med respekt på vad du har att säga, gör att du lättare kan se dina egna personliga lösningar på problemen. Ofta kan den bästa hjälpen vara att få säga högt det man känner. Eller skriva. Många böcker är tillkomna som rehabiliterande terapi.

Vi har alla våra fel och brister och jag tror nog jag har ödmjukare öron är tunga. Ibland talar tungan om saker som folk inte vill höra.