Jag har inget negativt att säga om min svärmor. Jag har lärt mig mycket praktiskt av henne, hon bondmoran och jag stadsbarnet, men aldrig något hon tvingat på mig. Hon har haft sina synpunkter på saker och jag mina, men jag tror att vi accepterat varandra som vi är från första början. Lika i vårt sätt är vi inte, men det har inte skapat några problem.
Från första gången jag kom dit tillsammans med min då 2-åriga dotter har vi behandlats som familjemedlemmar. Aldrig har det gjorts någon skillnad mellan min dotter och senare våra gemensamma barn. För en del år sedan när hon sålt sitt föräldrahem valde hon att ge alla barnbarnen en rejäl slant, och då var det aldrig tal om annat än min dotter också skulle få. Jag tackade henne och svärfar för det senare, men då sa hon att hon aldrig ens reflekterade på att Tina inte hörde till och aldrig skulle kunna tänka sig att göra någon skillnad.
|