Vi var med om något knepigt idag, vi kom åkandes på gamla Stockholmsvägen vid ett ganska ensligt parti, vid en busshållplats mitt ute i skogen stod två bilar med ganska långt mellanrum. Jag uppfattade en utländsk man i den första bilen, sydamerikan tror jag, vid den andra bilen som hade motorhuven uppfälld stod en kvinna även hon såg sydamerikansk ut, i bilen satt två barn. Vi trodde hon fått fel på bilen så vi gjorde en u-sväng och stannade bakom hennes bil. Maken gick ur men jag satt kvar för vi har haft en stöldliga här i stan som härjat på stomarknadernas parkeringar, de har bett om hjälp med vägvisning via kartor och medans bilägarna som mest varit kvinnor visat på kartan har någon annan länsat handväskan inne i bilen. Jag hade det i bakhuvudet och satt alltså kvar. Efter en stund kommer maken och säger att hon har slut på bensin, hon har inga pengar utan frågar om vi kan köpa en guldring för 100 kr, jag säger nej. Hon börjar då tjata om att vi måste hjälpa henne och tar fram ännu mer guld, tjocka halsband och armband säkert värt flera tusen kronor, hon vill ha 200 för alltihop. Jag förklarar att vi inte har kontanter och erbjuder mig att ringa till polisen efter hjälp. Hon blir vansinnigt arg och det börjar bli obehagligt, vi åker och jag ringer polisen. Hamnade i en telefonkö och eftersom jag hade lite pengar kvar på kortet så struntar jag i alltihop. Vi åker tillbaka samma väg 10 min senare och då är hon inte kvar.
Gjorde vi rätt, skulle vi gett henne pengar? Guldet hade jag aldrig i världen befattat mig med, det kunde ju varit stöldgods.
--------------------
|