Är tillbaka och babblar Alternativ

[*solis*]

Just det nu är jag Solis tillbaka och åter igen igång med babblandet Har egentligen inget speciellt att berätta mer än att jag åter igen fick feber i fredags och har varit till läkare idag och fick medicin.

Så idag mår jag något bättre
M A S S O R av soliga hälsningar till er alla

[amaira]

Ju mer man börjar intressera sig för vetenskapen, som kemi och fysik, desto större möjligheter finns det att väcka den religiösa ådran inom en, den som inser hur liten man är i universum, och hur fantastiskt allting hänger ihop.

Det här är faktiskt riktigt intressant!

Känner väl till det sen förut - "naturvetare" som jag är = teorier blir "sanningar" först efter att ha genomgått systematiska granskningar och utvärderingar, och allmängiltigt visar sig hålla för detta.


Många "nybörjare" inom naturvetenskapen, är definitivt inte troende. Medan de flesta som kommit riktigt långt, är det ...

Nu talar jag inte om ifall det som bibeln skriver, är sant eller inte, utan om en inre övertygelse om att det finns en "högre makt" - som enklast benämnes "Gud". Att det finns "någonting mera".

Denna Gud är inte personifierad, utan är en kraft.

För mig är min "Gudstro" detsamma som tron på livets kraft, som är så bortanför allt som går att beskriva och ta på. Är jag i kontakt med den, så är jag också i kontakt med något som är starkare än jag är själv, "ensam".
Jag tror också på Kärleken. Den riktiga alltså, inte den "förälskelse-passion" som attraktionen mellan könen utgör. Jo, det är klart jag tror på den också men det är två olika saker.

Tillbaka till "naturvetare".

Naturvetare tror alltså ofta på "Gud", men sällan på astrologi t.ex.
De som tror på att det stjärntecken du är född i bestämmer din personlighet, är också ofta högutbildade (läste en artikel/utredning nån gång förut) men är inte naturvetenskapligt utbildade, utan socionomiskt.


Jag tror också på bibeln.
Men på ett helt annat vis, än tron på dess ordagranna innehåll

Som jag har förstått det, så är de flesta forskare överens om att de berättade händelserna baseras på verkliga händelser.

På det viset är det inte "fantasi" taget ur luften.

Däremot har berättelserna - lång tid innan de blev nerskrivna - berättats vidare genom generationerna, s.k. "muntlig tradition".

I de gamla muntliga traditionerna var berättarkonsten ofta viktigare än "den historiska exaktheten".

När sedan bibeln skrevs/ upptecknades (gamla testamentet), så gjorde man om berättelserna ännu en smula, så att de skulle passa in, och fylla sitt syfte.

Bibeln är som sagt skriven i en helt annan tid - liksom koranen - och sånt som idag kan tyckas märkligt, kunde då vara kärleksfulla sociala framsteg!

Men bibeln är också skriven allegoriskt!
(är nästan detsamma som "liknelser")

Den innehåller också många liknelser.

Andemeningen är att få människor att förstå, inifrån med känslan, vad som är "rätt" och "fel".

Bibeln, liksom koranen, innehåller också ett stort kärleksfullt budskap!
Och mycket mycket visdom!!!


Sedan tolkas bibeln på nästan lika många vis som det finns människor, liksom varje människa ha sin egen tro. Men MIN tro, är att bibeln i sig är en klok bok med mängder av livs-visdom.

Om man inte stirrar sig blind på frågan om "Guds" bokstavliga och konkreta vara eller inte vara.


Liksom alla andra religioner, har också bibeln som syfte att göra "livets mysterier" begripliga för människor, och skapa "ordning ur kaos".

"Sant" eller inte, "mening" behöver vi alla, på ett eller annat vis. Särskilt när stora katastrofer sker.

Religion fyller ett behov.

Alltså, det här är min relation till, och tolkning av, religion och bibeln.

Personliga relationer, och egna tolkningar finns det gott om, och jag gör inte anspråk på att sitta inne med den enda korrekta sanningen .