Har jag blivit galen eller!?!, en märklig tanke snurrar i min skalle... Alternativ

[*solis*]

Jag har tänkt på detta förrut: att allt som jag ser utanför mig själv finns egentligen redan inuti mig
Att jag i själva verket aldrig någonsin ser verkligheten som den är utan jag förmår endast ser "min" egen bild av verkligheten, eftersom jag ser allt genom mina ögon och genom mina kännslor och upplevelser

Man kan bli galen för mindre eller vad säger ni och fattar ni andra hur jag ser på det hela!?

[*solis*]

Några filosofi böcker har jag inte läst men massor av böcker om inre utveckling av oss människor.
Så har jag tänkt att jag är ju aldrig någonsin nån annanstans än just "inom mig själv" och vart jag än tittar på så är jag även där med mitt inra så att säga eftersom jag aldrig någonsin kan gå utifrån mig själv
Visst flyger mina tankar överallt men även dit flyger jag med mina tankar:vem nu denne "jag" är
Ibland känns som att jag är överallt och samtidigt absolut ingenstans; att jag är ingenting-en ödslig tomhet

Jag vågar knappt tänka så djupt eftersom jag finner där just INGENTING men samtidigt ALLTING!

Tankar ifrån en snurrig Solis