CITAT (susan.e @ 13-04-2005, 22:37)
Kanske det kan uppfattas som provocerande, men jag tror att katter ska få vara ute. Att ha innekatter uppfattar jag som djurplågeri. Vet att jag kanske är ute i blåsväder med den här uppfattningen, men ändå....
Har haft katter i alla år, bor i glesbygd, men inte på landet, mindre bruksort. Det har hänt att de blivit påkörda av bilar, det har hänt att de råkat ut för rovdjur, det är skitsorgligt, men de, mina katter har ändå fått strosa runt och LEVT ett riktigt kattliv.
Håller med dej helt! Blir nästan lite gråtig av att veta att det finns så
många katter som aldrig får uppleva frihet och som du säger... ett riktigt kattliv!
Just nu har jag ingen katt själv, men grannarna har, och dom katterna brukar vara här och prata bort en stund när vi möts ute i trädgården t.ex.
Iza tyckte det var väldigt spännande i höstas när vi precis gjort i ordning matplatsen till fåglarna. Hon satt nedanför och väntade på att dom skulle komma och äta (och kanske ätas!), men då pratade vi igenom saken och jag sa att hon fick väldigt gärna hälsa på men absolut inte röra fåglarna eller skrämma dom när dom skulle äta. Så nu brukar hon sätta sej flera meter bort - och med ryggen åt fåglarna! - och det funkar jättebra. Fåglarna sitter kvar och äter fast att Iza är ganska nära...
Chaplin bor egentligen hos grannen på andra sidan. En gammal, nästan lite skraltig herre, som håller stenhårt på sej och sitt, och som för att få vara lite ifred har kommit på att det går att smita in och sova i vår gamla buss.

Han tycker det är väldigt konstigt att jag bara får ge honom mat när grannen är på skidsemester. Herreg! vad skulle det göra om jag matade honom
hela tiden!