|
Bristen på tid och pengar är en myt.
Förr hette det." Om människorna omkring mig mår dårligt, kan inte jag må bra."
Så kom 70- talet och då blev det en kovändning. " Om Jag inte mår bra, så mår inte andra omkring mig bra"
Jag har i över 20 år forskat i hur gamla, handikappade, fosterbarn, psykiskt sjuka har det.
Nu är det dom gamla som är på tapeten.
Nu innan någon exploderar inför det jag skriver, vill jag tala om.
JAG ÄR VÄL MEDVETEN OM, ATT MÅNGA. MÅNGA FÅR EN UNDERBAR OCH KÄRLEKSFULL VÅRD, ATT DOM KUNDE INTE HA DET BÄTTRE. ATT DET FINNS ELDSJÄLAR SOM GER OCH GER.
Men det är ju inte någon anledning för att blunda för allt det andra.
Många, många jag har varit i kontakt med har antingen själva eller har anhöriga eller bekanta, som har slutat inom vården för dom orkade inte med vad dom såg.
En sköterska som arbetat inom vården i över 30 år sade till mig.
"För varje bra vårdhem fins det tre dåliga och på vart tredje finns det ett som är uruselt. Under all kritik. Många fler får vanvård istället för vård."
Om ni kunde se alla A-4-pärmar med brev och urklipp som jag har, om ni kunde höra alla berättelser och samtal jag fått genom åren, skulle nackhåren resa sig på er.
Hur kan man i Sverige i dag låta en människa med bruten rygg och krossade revben ligga i tre dygn utan att bry sig om dennes rop på hjälp. Hur kan personalen ha mage att flera gånger varje dag släpa denna arma människa till matbordet och toaletten, trots dennes vrål av smärta. Varför upptäckte dom inte den gamle mannens skador i stället för att sonen kom och fick iväg honom till sjukhus, där han sedan dog.
Hur kan man låta en kvinna ligga med så svåra skallskador att hon dör av dessa. Personalens enda åtgärd är att man kyler ner bulan i huvudet med ett glasspaket. Åter en gång fick de anhöriga ingripa.
Hur kan man låta en kvinna ligga så länge med obehandlade sår att det till slut kryper maskar och fluglarver i såren. I över 10 dagar skrek kvinnan av smärta, men inte någon tog någon notis om skriken. Återigen fick dom anhöriga ingripa.
Hur kan man låta en människa ligga med bruten lårbenshals och nonchalera hennes skrik av smärta i över en vecka, och när besökarna till andra vårdtagare frågar varför hon skriker så, får dom svaret att hon brukar göra så. När anhöriga fick se henne, fick dom iväg henne till lasarettet.
En kvinna skulle ta medicin, en medicin som utmärkt gick att ta oralt, men läkaren hade skrivit ut stolpiller. Kvinnan vägrade, kände sig kränkt och ville ta dom genom munnen, men ingen brydde sig om att ta reda på om detta gick. Trots brist på personal fanns det då tillgängligt tre stycken att bryta ner henne, medan en fjärde satte in stolpillret.
Kvinnan var senildement och kunde inte berätta om övergreppen mot henne, vilket personalen var helt medvetna om.
En sköterska som var med vid tillfället berättade att detta var en regelrätt våldtäkt mot kvinnan. "Men dom värnlösa kör man jämt över. Samma medicin hade utmärkt väl gått att ta oralt".
Denna sköterska ville inte vara med om att förnedra och kränka människor på detta viset och protesterade vid flera tillfällen. När sköterskan inför arbetskamraterna och senare cheferna drog fram samvetsklausulen, blev hon utskrattad. Ett halvår senare när sköterskan vid flera tillfällen påpekat allt övervåld och förnedrande behandling som dom gamla utsattes för, blev hon uppsagd med förklaringen att hon hade samarbetssvårigheter.
Varför är det alltid dom anhöriga som är mer kunniga på att se felen än personalen. Det är inte så enkelt att alltid skylla på att det är ung och outbildad personal. Visst finns det det, tyvärr alltför många, men i samtliga av dessa fall har det också funnits äldre personal som arbetat med dessa åldringar i många år.
Jag tror inte att vi någon gång kommer att få en ändring, om vi inte får en annan människosyn.
Vi säger att det är brist på pengar som gör att det ges i många fall en så usel vård.
Men pengar till fallskärmar och dubbellöner finns det hur mycket som helst.
När en kommun skickar iväg en trettital personer på studieresa utomlands, som mera var en förtäckt semester, var det inget brist på pengar osv, osv i det oändliga.
Vi säger att vi har inte råd.!!
Förra året köpte vi julklappar för 41 miljarder
öl, vin och sprit för 40 "
godis 34 "
semesterresor 42 "
teater, bio , musik 41 "
restaurant, pub och kafe besök 45 "
--------------
288 miljarder.
-----------------
Behöver inte gå längre än till mig själv.
Vad pengar jag lägger ned på min ynka lilla trädgårdsplätt och i trädgårdslitteratur. Det hade blivit flera tusenlappar som kunde ha förbättrat vården.
Jag säger inte att vi skall leva något asketliv. Men sanningen är att vi unnar oss så förbaskat mycket. Vi beklagar oss och förfasar oss, men mest så blir det munnens bekännelse och stannar därvid.
Vi säger att vi har inte tid att se till gamlingarna.
Men joggingrundan , biobesöket, friskis och svettis, semesterresan, kören, tjejträffen, restaurangbesöket, sommarstugan, trädgårdsresan, osv, osv, OSV.
Är det inte så att allt det som vi själva är roade av hinner vi med, men så fort vi måste försaka något av detta, så har vi inte tid.
All denna välfärd har gjort oss till första klassens egoister.
Vi vill bara ha och ha, men ge så lite så möjligt.
|
Solbacken
11-03-2003, 09:28
