Vad göra med en vän, som bara ser ALLT i svart? Alternativ

[*solis*]

Egentligen vet jo jag svaret på den frågan själv:jag måste lugnt säga ifrån att jag inte längre finner mig i att vara hennes avlastningsplats för allt skit i hennes liv:och det är MYCKET skit!

Livet är trots allt så full av allt möjligt underbart bara man är villig att se detta,speciellt i sin vardag i alla små sakerna och händelserna

När jag nu varit sjuk länge så har jag fått uppleva så mycket kärlek av mina vänner barn och grannar

Men denne min väninna kommer bara med skit och jag går nästan under när vi pratas vid för det mesta gråter jag efteråt.

Jag har kommit på att tyvärr så når jag inte till henne hjärta hur jag än försöker

Och ändå älskar jag min väninna och tycker oerhört synd om henne som ser allting så djupt svart .

[*solis*]

Hejsan ! Vad vet vi andra? Efter att ha läst tråden så tycker jag att Felix matte har rätt.
Du tycker att det är rätt och riktigt att dina vänner ska ställa upp för dig då DU är sjuk, men när nu din väninna är dålig så vill du bara skita i henne. Därav att din väninna verkar mera sansad än du själv, det är det hon menar med din egoism. Vad det gäller din religion och tro så verkar den vara ett mönsterexempel på "söndagskristlighet" det vill säga, du är kristen när du VILL. "Sköt dig själv och skit i andra" är INTE ett av guds budord, det borde väl du veta som är så troende och släppt in Jesus i ditt liv För övrigt så tror jag nog att din väninna skulla må bra mycket bättre utan dig, hon kanske inte skulle se allt så svart om hon kom ifrån dig.

Saken är den att jag har tagit emot detta svarta under 19 år och har försökt påpeka detta gång på gång att ingen av oss mår bra av så mycket svart.

Jag har ställt upp för henne under alla dessa år och klart är att hon har lyssnat på mig under åren. Men det tråkiga är att hon använder det mesta emot mig(:

När hon lyttade hit så tog jag emot hennes flyttlass(fick vänta i ett par timmar men de kom inte) Fick telefonsamtal av flyttfirman när jag kom hem och jag rusade tillbaka för att öppna dörren.
Mötte väninnan på stationen och hon stannade hos mig i 2 dagar och hjälpte henne att packa upp lådorna,lagade maten, visade henne affärerna sånt som man gör för sin väninna.

Hon firade hela Julen hos oss och jag bjuder henne alltid på mat då hon kommer på besök.

Jag har gett henne tyger i metervist men när hon gett mig någonting så ångra hon sig alltid och vill ha tillbaka allt



Jag har alltid tyckt om att skriva brev till henne men själv orkade hon inte skriva.

När jag höll på att kvävas en gång satt hon i soffan brevid och titade inte ens på mig utan höll på att kolla på TV som om inget hade hänt(jag hade satt mat i halsen)
De fick hon till efteråt att hon också hade satt ihalsen då!

Hon kommer aldrig någonsin till hjälp då jag har det svårt!!!

När hon var sjuk ringer jag och bryr mig och ser till att mina gamla grannar hjälper henne.(har inte själv kunnat gå eftersom jag var i influensa då)

Jag kontaktade hennes dotter när hon var sjuk så att hon skulle komma och hjälpa henne.
Ännu har inte hennes 4 barn kommit på besök efter snart 5 månader

Ett av hennes barn ville inte ha kontakt med sin mamma eftersom hon är så svår att ha med att göra;detta berätade dottern som jag kontaktade.
Väninnan är osams med ett av sina systrar och med flera andra människor eftersom hon säger sådana saker till ala som hon gör

Jag är den enda som har stannat kvar under alla åren men just nu behöver jag en paus.

Vad är förresten söndagskristlighet?

Jag älskar mina medmäniskor alla dagar! Men jag har MYCKET att lära om alting och är säkert väligt korkad i mångt och mycket!

Jag har aldrig skitit i andra;nej förresten det gjorde jag för länge sedan alltför mycket men livet har tvingat mig till förändringar.

Och jag är den i våran relation som hela tiden vill lyfta upp det som är fint och vackert i livet och det tål hon inte tyvärr.

Det är så lätt att tycka om andra människor liv, men först efter att varit med om att levt andras liv kan vi helt fatta tror jag.