Jag har sex katter som är utekatter. Vi bor på landet i en by med 14 invånare. Innan jag släppte ut katterna pratade jag med alla grannar, informerade om att jag hade katter som skulle springa ute och frågade om det var ok, samt bad dem komma till mig om det uppstod problem.
Innan bodde jag i Huddinge och hade då fyra katter som innekatter. De trivdes alldeles utmärkt - alla utom en. Henne hade jag tagit ut i koppel och hon fick därför smak på utelivet. Inne blev hon deprimerad.
Katter kan trivas hur bra som helst med att vara innekatter. En katt som inte varit ute längtar inte ut. Utekatter utsätts ALLTID för större faror än innekatter gör och bor man i ett farligt område så är det bättre att satsa på att inreda lägenheten i kubik för att glädja katten och skaffa kattkompis i stället för att släppa ut katten. Det är min fasta åsikt.
Det finns bilar, farliga saker att äta etc. Men det som är värst är människor. Det finns så f*bannat många elaka människor som njuter av att plåga katter. Jag har jobbat på ett katthem i flera år förut och historierna jag hört skulle göra er matt. Katter som blir slagna med baseballträ och kommer hem sönderslagna om alls, kattungar som slängs ut från bilar på motorvägen, grannar som häller bensin på katter och tänder eld på dem, katter som hittats fastbundna i en parkbänk, i picknickkorgar i parker och i korgar utanför köpcentrum.
Som kattägare har man ansvar för sitt djur. Och ansvar är inte att släppa ut den hej vilt i vilket område som helst och utsätta den för faror! Jag flyttade till landet specifikt för att ge mina katter möjligheten att vara ute eftersom det visst är berikande för katten att vara ute - och i rätt miljö är det även försvarbart.
Jag vill gråta när jag ser människor som släpper ut sina katter i städer, har själv sett katter bli överkörda! Naturligt är att springa fritt i naturen, äta råttor och vara sin egen herre om man nu ska ha det som argument. Naturligt är inte att springa runt på asfalterade vägar, äta mat på burk och skita i köpesand. "naturligt" lever de hemlösa katterna, och har de det bra? Skulle inte tro det.
Av mina katter har fem varit hemlösa förut. Fia hittades som kattunge inne i ett soprum. Någon har varit för lat eller snål för att kastrera sin katt och sedan fått kattungar de inte vill ha och inte vill ta ansvar för.
Hugo var vildkatt och var född av en tam kattmamma på Södermalm som någon slängt ut som sedan parat sig med en hankatt som någon tyckte skulle vara utekatt. Resultatet blev en kull vilda ungar. Alla dog utom Hugo.
Svea kom från en kattkoloni på Norra Stationsområdet i Stockholm. Ett par katter som ägarna tycker ska vara utekatter träffas och får ungar som ingen vill ta ansvar för, de samlas i ett område och efter ett par år uppgår det till femtiotalet katter. Dit kommer ungdomar för att träna sina kamphundar och katter hittas sönderslitna, vissa roar sig med att lägga ut förgiftat kött och dödar vissa av kattungarna.
Torsten och Freja var utekatter i storstaden. En dag beslöt sig ägarna för att åka på semester och sket i katterna. Tre månader var de borta och katterna hade ingen kattvakt, ingen mat. De fick klara sig på det grannungarna samlade ihop och det de fångade. Katterna blev omhändertagna och sedan omplacerade eftersom ägarna inte var intresserade. Syskon var det och båda okastrerade. Det var en fråga om veckor innan honan började löpa vilket hade lett till en kattkull syskon emellan.
Visst. Utekatter kan ha jättekul. Men det kan även ens småbarn ha om man släpper ut dem ansvarslöst. Släpp ut katten i rätt område under tillsyn, kastrerad och id-märkt. Det röstar jag ja för. Allt annat - nej.
--------------------
Murphys lag: Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle.
Murphys femte lag: Om någonting absolut inte kan gå snett, gör det det ändå.
|