Tankar om tron igen, med en hel del tvivel(: Alternativ

[*solis*]

För några veckor sedan upplevde jag mycket kraftfullt att Jesus Kristus had kommit in i mitt hjärta

jag var som i himmelen under flera veckor:allt tycktes förändras inom mig till rena rama kärlek och accepterande,allt tålde jag, ingenting kunde störa mig.

I samma veva blev jag sjuk,tråkigheter uppstod med min väninna,hundarna blev sjuka,pengarna räcker inte till.....
saker som händer i allas våra liv.

Talade om allt detta med mina kristna vänner och de sa:det är satan som anfaller dig
Själv upplever jag mer att det är mitt eget inre mörker och tvivel som nu kommer till ytan med dess fulla kraft:och det gör så ont så att jag nästan går sönder

Och det värsta är detta:detta min inre frid försvann och dess ställe kom tillbaka den urgamla "haggan" som härjar och svär och vill ha uppmärksamhet och Jesus verkar har gömt sig någonstans dit jag inte når och så tog han "ljuset" med sig och här går jag och åter igen söker efter det ljuvliga "ljuset"


Dessutom detta med att vi människor endast skulle få komma till Gud genom Jesus Kristus har jag mycket svårt att ta till mig och acceptera

Eftersom det finns billioner olika liv i Universum så det kan bara inte vara att bar Jesus är vägen!?! Så ni ser jag tvivlar igen och det blir väl aldrig någonsin en god kristen av mig utan jag kommer väl brinna i helvetet.

Och ändå är jag helt säker på att det bara måste finnas en stor kärleksfull kraft som verkligen älskar allt levande och inte bara dem som tror på Jesus.

Jag tror fortfarande på kärlek godhet och att det onda finns inom mig själv och inte är kommen ifrån någon utanför mig själv:det är ju jag som känner alla mina kännslor.

Nå; det här var lite om mina förvirrade tankar om tron.

[amaira]

Hmmm finns det så många UNIVERSUM????

solstystem kan jag haja... men universum???

Jaa, det gör det faktiskt . I alla fall utifrån dagens kunskaper och teorier.

Haja? Hur ska man kunna det, vad gäller Livets Mirakler .



Solis! Vet du vad jag tror?

Jag tror att livet - inklusive vi människor - är som det är och följer sina lagar, oavsett hur vi tänker och tror om det.

Alltså, en "gudstro" tar inte bort vår "mänsklighet".

Jag tror inte heller att vi människor riktigt kan älska alla andra människor jämt, i alla situationer.

Inte heller kan vi undgå att göra fel och göra misstag. Det är ju så livet är, och det som gör att livet fortskrider.


Känslor har vi! De kommer ur djupet av vår skapelse!! (Tror du på Gud så kommer de ur djupet av Guds skapelse.)

Utan känslorna skulle det inte finnas något liv alls. Livet skulle stagnera, gå under och dö, i brist på sin drivkraft.
Känslorna är något som vi behöver lära oss leva MED, inte undkomma, för då går vi vilse.

Det är känslorna som får oss att handla. ALLTID.
Känslorna består av ett komplext mönster av "drivkrafter", och är något vi HAR, inte något vi ÄR.

Därmed kan vi också lära oss förhålla oss till dem. Inte undkomma, men förhålla oss.

Till exempel kan jag (när känslorna lagt sig) handla kärleksfullt, även när jag inte älskar!
Då blir jag också en mer pålitlig person som inte styrs av mina känslor. Och då blir jag också tryggare i mig själv, eftersom jag vet att jag inte STYRS av mina känslor jämt.

Jag kan handla kärleksfullt utåt.

Men minst lika viktigt är att handla kärleksfullt INÅT!
Jag behöver inte ens förlåta mig för de känslor jag har - varför ska jag det? Ska jag behöva förlåta mig själv för att jag LEVER, liksom ALLT levande gör?

Ska jag ens behöva förlåta mig själv, för att jag gör misstag, som allt levande gör?

Att stå för mina misstag och be andra om ursäkt, är en annan sak. Men det behöver jag inte "krypa" för, jag kan stå rakryggad för jag är mänsklig.

Jag ber inte om ursäkt, för att "bli förlåten för min uslighet", utan för att jag uppriktigt inte vill såra eller kränka någon annan.
Det gör jag bäst - tycker jag - genom att se den andre rakt i ögonen, från samma nivå.

Det skulle ju inte finnas någon levande värld, om inte jag och du och våra gelikar fanns!!!!!!!!!!!!!! (gelikar = alla vi som lever, från myggor till människor)

"Skulden" behövs inte. "Skuld" gör enbart skada.
Och det gagnar ingen att vi förminskar oss själva, som Mandela uttryckte det.


Sedan finns känslorna liksom på "två nivåer".
Det ena är det vi känner.
Det andra är det vi känner över de känslor som vi har!!!

Till exempel kanske jag anser det fult att känna vissa känslor, och då känner jag mig hemsk när jag känner så.

"Det är inte det som händer som vi far i taket av, utan hur vi tänker om det, som får oss att fara i taket.

Du är BRA Solis, och du DUGER!!! Du är också en kärleksfull människa, och det är GOTT!

Var rädd om dig vännen, var rädd om dig.


(Och ... Virgo ... Trampade katten på enterknappen igen )