Tankar om tron igen, med en hel del tvivel(: Alternativ

[*solis*]

För några veckor sedan upplevde jag mycket kraftfullt att Jesus Kristus had kommit in i mitt hjärta

jag var som i himmelen under flera veckor:allt tycktes förändras inom mig till rena rama kärlek och accepterande,allt tålde jag, ingenting kunde störa mig.

I samma veva blev jag sjuk,tråkigheter uppstod med min väninna,hundarna blev sjuka,pengarna räcker inte till.....
saker som händer i allas våra liv.

Talade om allt detta med mina kristna vänner och de sa:det är satan som anfaller dig
Själv upplever jag mer att det är mitt eget inre mörker och tvivel som nu kommer till ytan med dess fulla kraft:och det gör så ont så att jag nästan går sönder

Och det värsta är detta:detta min inre frid försvann och dess ställe kom tillbaka den urgamla "haggan" som härjar och svär och vill ha uppmärksamhet och Jesus verkar har gömt sig någonstans dit jag inte når och så tog han "ljuset" med sig och här går jag och åter igen söker efter det ljuvliga "ljuset"


Dessutom detta med att vi människor endast skulle få komma till Gud genom Jesus Kristus har jag mycket svårt att ta till mig och acceptera

Eftersom det finns billioner olika liv i Universum så det kan bara inte vara att bar Jesus är vägen!?! Så ni ser jag tvivlar igen och det blir väl aldrig någonsin en god kristen av mig utan jag kommer väl brinna i helvetet.

Och ändå är jag helt säker på att det bara måste finnas en stor kärleksfull kraft som verkligen älskar allt levande och inte bara dem som tror på Jesus.

Jag tror fortfarande på kärlek godhet och att det onda finns inom mig själv och inte är kommen ifrån någon utanför mig själv:det är ju jag som känner alla mina kännslor.

Nå; det här var lite om mina förvirrade tankar om tron.

[Caprice]

Hej Solis..!

Har läst dina inlägg som ibland handlar om din tro...

Hoppas du inte tar illa upp, men jag får känslan av att du vill vara kristen, men frågan är om du verkligen är det...?

Du kanske är lite vilse i livet, vill känna gemenskap... söka nya vänner..?

Vad anser du om tex homosexuella, abort, kvinnliga präster...?
Har du en egen åsikt, eller ställer du dej bara bakom kyrkans åsikt..?

Vi är alla mänskliga, och har man tex en närstående som tex är jobbig så ska man reda ut detta med denne, utan att får skuldkänslor av tex ngn tro man har. Om tron får en att må dåligt, är detta verkligen någon bra tro då...?.
Vi har alla rätt till vårt eget liv, utan att någon / något annat ska fördärva det...

Att ha en tro som sätter gränser för vad man får och ska göra i livet...
Vilken tråkig bromskloss...!

Lyssna till ditt eget hjärta, det är sant som du känner där... Finns kristus där så finns han, finns han inte så finns han inte...

Jag har full respekt för de som är kristna, likväl som de som är kristna ska respektera folk som inte är det...

Därför tycker jag det är pest o pina när tex livets ord ringer på dörren...
Vill jag ansluta mej till dem, så söker jag upp dem...

Min personliga åsikt är att man inte ska sätta tro till något annat, den ska man ha inom sig själv, på sig själv...


Och skulle någon annan människa säga att jag skulle ha satan eller djävulen i mej, då skulle jag ta fram högaffeln och jaga denne människa långt bort...




Hoppas nu inte någon av er kristna tar illa upp av detta inlägg....



Caprice