Egypten, Till Caprice och andra intresserade Alternativ

[Rossi]

Hej Caprice!

Jag såg att du snart skulle till Egypten. Vi var där ifjor och var mycket nöjda med vår resa. Var ska du åka? Vi var i Hurghada men var mestadels på resande fot i Luxor och Kairo. Pyramiderna och Sfinxen är pampiga!

Var försiktig med mat och hygien och ta med våtservetter så att du kan göra rent händerna ofta (inte minst efter att du har tagit i sedlar).

Hoppas att du får det bra!

Rossi

[Rossi]

Ja, försäljarna var verkligen jobbiga .... Vi köpte en s.k. limestone-tavla fint målad med olika färger. Det skulle vara som en liten tack-present till bekanta som vattnade våra blommor och tog vår post under tiden. Några veckor efter hade färgen bleknat bort.

De försöker hela tiden lura en och man är inte van vid att vara ovänlig och säga ifrån. Men det behövs!

När vi var i Luxor så hade de överallt s.k. kalescher, d.v.s. häst och vagn som de körde turister i mot pengar. Vi hade tänkt att vi skulle åka kalesch men vi ville själva välja vilken och när. Vi gick på hamnpromenaden och var femte meter kom de och frågade om vi ville åka kalesch. "No, thank you", var det ständiga svaret. Där var en hästförare som var så ettrig så min man blev irriterad och det märkte han ju såklart och hade svårt för att ta. Han förföljde oss med sin häst och vagn och lät oss inte vara ifred. Han skrek åt mig på mycket bruten engelska "You got angry husband!". Till sist fick några turistpoliser mota bort honom.

När vi hade strosat omkring på marknaden ett tag så tyckte vi att det var dags att åka kalesch. Vi stoppade en och frågade efter priset men han skulle ha alldeles för mycket så vi gick vidare. Rätt vad det var så såg jag i ögonvrån hur en man i en lång särk kom ridande barbacka i full galopp mot vår riktning. En meter framför oss tvärnitar han med hästen och kastar sig av. Jag tänkte direkt "nu blir vi rånade" men grejen var den att han hade sett att vi var intresserade av att åka kalesch och han hade en kompis längre bort som hade en kalesch ..... Vi gjorde upp om priset och satte oss i vagnen. Det var en rätt ung kille och hans häst Cinderella. Han började köra omkring oss och vi hamnade i rätt skumma kvarter. Plötsligt stannade han och berättade om affären som låg bredvid där han stannat. Han tyckte att vi skulle av och handla. Jag sa att vi inte ville handla utan att vi ville åka kalesch so, please go on. Så stannade han ideligen. Vi förstod ju till sist att det var släktingar/vänner till honom som hade de här affärerna och han fick väl provision om vi handlade. Min man mulnade ihop mer och mer och var helt tyst och jag fick sköta den jobbiga konversationen med vår hästförare. Till sist fick jag honom att köra oss till hotellet ....

Det mest jobbiga var att se döda hästar och hundar på gatorna, döda får i Nilen etc. För att inte tala om alla fattiga människor, givetvis. Detta var i Kairo.

Ibland lyckades man nog inte pruta så mycket som man hade kunnat men det var ändå billigt och vi tog det hela som lite av u-hjälp.

Vad du än gör - lämna inte kameran ifrån dig för att den vänlige kamelskötaren ska hålla i den när du stiger upp på kamelen. Du får betala mycket för att han ska lämna tillbaka den ....

Något som berörde mig mycket var när vi skulle in till Luxor. På vägen dit var det mycket fattigt. Människorna bodde i söndriga skjul och slet på sina täppor. Då kommer det mängder av turister i bussar och i deras ögon måste vi alla ha varit miljonärer. Då lyfter de blicken från sitt slit, får syn på oss och bryter ut i jätteleenden och vinkar åt oss. Jag får gåshud bara jag tänker på det. Där fick man sig en tankeställare om livet.