hej o tack för alla inlägg... självklart har vi pratat med varandra om detta, båda är gråter o är lessna. Han känner sig jätte taskig mot mig, då får jag dåligt samvete för att han känner så.
Vilken soppa jag är i.

Ena stunden säger han att vi ska skaffa o andra stund inte, då han tänker på vilket jobb barn blir o hans fritid blir lidande som han säger. Men då får väl barnet vara med tycker jag. hmm.. nå ja, jag ska inte stressa honom, han får tänka i fred..... ett tag.
Jag har vänner som har barn o gifta, men vi umgås inte så mycket med dem, min systers barn är hos oss ibland. men då hållar han bara i den ena ett tag o sen är det bra, då gör han nått annat.
Två av hans vänner har barn, de träffar vi inte heller så ofta. Men han bäste vän ska girfa sig snart o då blir det säkert barn där snart.
Så man vet inte.. jag e kluven.