CITAT (Hannele @ 11-05-2005, 09:00)
Ja, det kan man undra... Ungarna vill helst ha asfalt, klätterträd.
Föräldrarna låter ändå inte ungarna bygga kojor på den fina gräsmattan... :wacko:
Oftast är det bara tomt prat, att man gör trädgården för barnen. Man gör mer för grannen?
Jag är uppvuxen med en enormt stor uppfart av asfalt och stora gräsmattor. (Pappas val). Själv kände jag aldrig ett superbehov av varken gräsmatta eller asfalt. Jag längtade efter gungbräda, en liten söt damm och fontän och fin belysning på kvällen, och så ville jag ha sådana där söta hallon som en granne längre bort hade och ett päronträd.
Men...jag kanske var ett udda barn?
Jag har en liten son på tio månader och väntar en till liten kotte i september. Det jag vill ge dem är möjligheten att gå och smaka på trädgården. Vi har vinbär, hallon, smultron, jordgubb, körsbär, rabarber, olika kryddor och äppelträd bl.a. Sedan vill jag ha stora buskar där de kan gömma sig i. Helst skulle jag förstås vilja ha en sådan där pil som de har i "Den vita stenen" som de satt i och hade hemligheter i. Jag vill ha "Lammöra" som barnen kan känna på och ge dem möjligheter att vara med och se lökar växa upp, buskar gå i knopp och slå ut sina gröna blad på våren, känna doften av spirea, schersmin, ros och kaprifol. Jag vill låta dem få en mångfald av växtlighet på längden och tvären.
Men....EN GRÄSMATTA? Enbart en gräsmatta. Fyyy så tråkigt för ett barn.
För vår del har vi grönområden på flera tusen kvadrat runtomkring vårt hus i utkanten av vårt bostadsområde. Tjugo meter i från vår altan, utanför huset, kan vi kasta kubb i sommar, spela fotboll och badminton. På den sällan använda lilla cykelvägen utanför, eller på vår lilla avslutande vägstump (vi bor på slutet av en gata, inte ens återvändsgränd utanför oss), kan de hoppa hopprep, studsa boll, kasta boll eller spela bandy.
Sååå....förstår ni om jag blir galen på det här pratet om den grööööna grääääsmattan som ska vertikalskäras, gödslas, kalkas, klippas och rensas och gud vet vad.