jag vill ha barn, men inte han Alternativ

[labarradepan]

För snart 2 år sen träffa jag min gubbe via nätet, det stod exakt hur jag ville ha min framtid.. allts jag menar med barn. Att jag vill ha barn. När vi pratat barn så har han inte sagt så mycket, men nu kommer det fram att han inte vill.

Nu när man nyss köpt hus o allt..

Vilket är jätte jobbigt o tråkigt.. jag är hur ledsen som helst o känner mig lite lurad. Han säger att han trodde att det skulle växa fram nån barn känsla.

Så vad gör man? Hur länge kan man vänta i fall han ändrar sig?

Jag fyller ju 30 nästa år.. suck

[djingis]

Jo, jag förstår verkligen att ni hamnat i ett dilemma och värre kan det faktiskt bli
I min lilla by så finns det ett par precis som ni där han inte ville ha barn men hon tjatade sig till ett barn. På hans följande vilkor.
Han tar inget ansvar för barnet alls.
Barnet är på dagis, oavsett om han är hemma tidigare. Hon hämtar barnet efter hennes jobb.
Hon behöver ibland jobba obekväma arbetstider och då har de en barnflicka som tar hand om barnet.
Denna kvinna fick vad hon ville- ett barn. Tar konsekvenserna av sitt tjat och tar hand om barnet till 100% och då det inte funkar så gör en barnflicka det.
Men jag frågar mig barnet då. Tänk att växa upp i en familj med detta att pappa ville inte ha mig och vill inte ta del av mig.
Jag hade önskat detta barn en kärleksfull pappa. Även om det hade inneburit att mamma hade fått lämna denne man som inte ville ha barn.

Är detta bara bysnack eller kanske bara kvinnans version (det är så lätt att ta på sig ett martyrskap). Har ni hört mannens version?

Det är så lätt att ha förutfattade meningar om hur andra har det. Det känns inte troligt att kunna leva tillsammans och ha 0% ansvar för ett barn. Det finns ju med hela tiden.

bysnack???

Mamman i familjen ojjar sig inte utan tycker det är helt OK.
Däremot så förundras deras vänner sig??
Här är det inte en eller den andres version utan hur det är.
Föräldrarna är nöjda.
Men jag ställer mig frågandes på barnet sida????