För något år sedan såg jag ett program på TV där de hade gjort forskning om olika saker. Bl.a. så hade de en mycket liten tjej och kille som nyss hade börjat krypa, satte ner dem på golvet och framför dem fanns en bil och en docka. Vem kröp till vad tror ni? När de är så små kan det inte ha med fostran att göra tror i allafall jag, utan med hormoner, att vi är olika. Sedan längre fram i livet kan det ju bli skillnader som man kan se med blotta ögat t.ex. då pojkflicka = en flicka som leker mera med pojkleksaker, klättar i träd o. sparkar fotboll. Kan bero på fostran att denna flicka inte har någon kvinnlig förebild kanske, eller är med pappan mycket och han har önskat att det skulle varit en pojke från första början och försöker att lära flickan lite av den kunskapen som man anser att en pojke ska ha.
För det är ju så att vi tycker ju att pojkar respektive flickor skall vara på ett visst sätt. Eller hur? Hemmamän ser ju många ner på fast det kanske passar just den familjen, det har ju inte med om han är född till man utan vad han är intresserad av. Samma sak med en kvinna som väljer ett manligt yrke, oftast tänker vi att det inte är passande just för att hon är född kvinna.
T.ex. jag har fördomar inom idrotten. Boxning och brottning tycker jag inte en kvinna ska hållas med just för att hon är kvinna. Sedan hittar jag inte just nu liknande tankar om en man vad som inte passar just för att han är man, kanske då konståkning (singel). Konstigt detta har jag inte tänkt på förän nu varför jag i alla fall inte har några funderingar om något som inte passar för mannen.
--------------------
skriver Inga från Närke i zon 3-4
|