Jag har alltid varit för tanken att man ska läsa allt hemskt även om det gör ont därför att man inte kan blunda för det, men sedan jag fick barn själv har jag väldigt svårt för att läsa just sådant här. Det är så himla otänkbart, jag kan inte alls förstå det. De är ju så oskyldiga, de små, och de är så väldigt beroende av sina föräldrar...
Min mamma jobbar som terapeut, ibland med sådana här familjer (hela familjerna) och jag frågar henne ibland hur hon klarar av det, men... ingenting är ju någonsin svart/vitt. Tragiskt nog så är det ju ofta så att de som utnyttjar en gång själv har blivit utnyttjade, och så fortsätter det på det här sättet... Det är för hemskt vad vi människor gör mot varandra ibland.