Man kan se motsvarande fenomen inom hästvärlden.
De som kan något brukar inte pracka på omvärlden sina åsikter. De vet att verkligheten är varken svart eller vit och att det finns så många kunskapsgropar att falla i så det gäller att vara lite ödmjuk. De pratar aldrig i absoluta termer utan mera i att " det kan vara si eller så under de förutsättningarna"
De som inte besitter så stor kunskap förstår ofta inte hur stort kunskapsområdet är, så de begriper helt enkelt inte hur lite de kan.
Alltså upplyser de mer än gärna omvärlden sina rön. De pratar alltid i absoluta termer. Dessutom så skyller de alla fel på hästen vilket är bekvämt när man misslyckas.
Det finns ett ordspråk fritt citerat ur minnet i från väggen i gamla ridhuset i Strömsholm.
Det lyder ungefär så här
Den dag ryttaren inser att han själv är det största hindet i hästens utveckling så har han nått långt.
Detsamma gäller nog äver för de människor som vill anse sig lite finare.
Alltså de som vill briljera med etikett, de gör ofta de stora klavertrampen etikettsmässigt.
De som vill demonstrera sin rikedom typ vi har råd, brukar vara ganska nyligen högavlönade. Dom som verkligen har gott om pengar tycker ofta att pengar inte har någon som helst betydelse. Därför är de sällan modelejon, bostaden är inte lyxrenoverad och bilen kan vara gammal.
Så fasader är inte alltid vad de synes vara.
Jag umgås med alla typer av människor och det bästa man kan göra är att sköta sig själv och skita i andra, enligt min man.
"Fina grannar"
14-05-2005, 19:44
