Jag har också handarbetat mycket, men det måste varit före datorns tid

. och definitivt före växtintresset.
Ibland känner jag inspiration när jag ser något fint, men det vill liksom aldrig bli färdigt...
Har några halvfärdiga broderier liggande och stickning inser jag att det inte är lönt att börja på. Modet hinner växla, eller den tilltänkta bäraren av ev tröja hinner byta storlek innan det skulle bli färdigt.
Små"tant"-dukar kan jag göra någon då och då. speciellt innan jul blir det lockande när man ser så många fina mönster.
Sticka gick bra framför tvn, tröjorna växte som bara den, men virkmönster måste man följa med ögonen också.
Knyppling ÅKE. Det önskar jag så att jag brytt mig om att lära i skolan, vi hade en handarbetslärare som var jätteduktig. Antagligen finns det kurser någonstans, men det är nog inte så många som kan denna konst längre.
När barnen var små bildade jag och några andra tjejer i byn en "sticke"-klubb. Det var då när alla stickade tröjor. Med åren stickar vi inte alls längre, handarbetar något smått nån gång, kanske syr i nån knapp eller så

, men numera är det "flitiga tungornas klubb" och istället för det hembakta vetebrödet och en kopp te är det nu lagad mat och ibland vin som gäller.