Jag har börjat omvärdera mina tankar om kärleken igen!
Jag har funderat mycket på det här med kärlek utan villkor under det senaste veckorna och jag har kommit fram till att min förmåga att kunna älska överhuvudtaget handlar egentligen endast om min egen förmåga att kunna älska mig själv som jag är med ALLA mina sidor;även de dåliga!
Tidigare i mitt liv var jag fylld av hat och jag trodde att jag hatade alla andra men det var jo mig själv som jag hatade!!!
Det märkliga numera är att jag har börjat kunna älska mig själv med allt det innebär att vara just jag
Och jag är inte mina gärningar, mitt utseende etc. utan JAG ÄR en underbar LEVANDE ANDE i en dödlig kropp
Och jag är helt säker på att denna djupa levande sida av mig KAN ÄLSKA ANDRA;alla andra människor

Egentligen ALLT LEVANDE
Men tyvärr så är denna sida av mig begravd bakom MÄNGDER av bråte om just attityder hur allting skall vara!!!
Och det är ett livslångt hårt arbete att göra mitt bästa att komma förbi dessa attityder som i mångt och mycket har gjort mitt eget liv till ett rent helvete många många gånger!!!
Idag vet jag att under alla dessa attityder finns ENDAST KÄRLEK

och det är med den delen som jag som människa förmår att älska utan krav
Kraven kommer ifrån den "yttre människan"
Jag känner idag att "bråtet"håller på att minska och det är jag oerhört tacksam för och att just mina medmänniskor är dom allra bästa "hjälpare" i det arbetet
Du Amaira skriver så väldigt klokt och det är en lycka för mig att läsa dina tankar